emmathelin

Julen är förbi och jag jobbar massor nu igen. 40 timmar är avklarade den här veckan och 10 till återstår imorgon. Sweet as med en massa röda dagar! =D 50 timmars arbetstid och betalt för 80 är HELT OK! Bästa och sjukaste veckan på hela året. Julafton spenderades först på Maxi sen hämtades Lina upp i Reslöv och farmor på Fågelbacken för att sen dra vidare till faster i Genarp. Resten av familjen drog till Fuertaventura dagen innan och sket fullständigt i att vi satt ensamma med tomten... Nästan. Det är de så väl värda!! Julafton blev annorlunda, men riktigt bra ändå!

Det nalkas nytt år och jag tror att det kommer att bli en riktigt grym afton att fira in det på. So long for now; jag lovar inte att ni får ett till inlägg innan vi entrar 2015...

Två veckors sjukskrivning är över! Imorgon börjar jag att jobba igen då min senskideinflammation i handleden ska ha läkt. Yeeehaaa! Jag börjar bli en aning rastlös då jag endast hann jobba tre dagar efter resan innan jag fick vara ledig igen... Skönt att kunna sova och slappa, men mindre kul när alla andra ändå jobbar... Och efter ett tag när man är utsövd blir jag som TRE CELSIUS på en gång utan att ha tagit någon alls! =D Så japp, imorgon ska det börja göras av med energi igen bland frukten! Tjohoo.

And I did it again! Tredje resan detta året är upplevd och totalt 7 veckor har spenderats utomlands. That's my style! Fast egentligen önskade jag att jag var utomlands minst ett halvår varje år... Oktober till mars/april hade varit fint att spendera tiden i solen, under en palm (åh nä visst, i turistböckerna varnades man för att INTE sätta sig under en palm pga säkerheten om en kokosnöt kanske trillar ner... HAHA) men med en kokosnöt i handen och en massa trevliga människor runt omkring en i värmen... Åååh ja, vad jag vill iväg igen!!

 

Seychellerna var magiskt. Förväntningar var så mycket mindre än våra upplevelser. Fem tjejer på vift i paradiset dit nästan bara nygifta par åker (och resterande gifter sig på plats)... Ja, vi blev uppvaktade som aldrig förr. Det går inte att beskriva den här resan med ord. Ibland bara ler jag när någon frågar hur det var och tänker att det räcker inte någonstans att säga "fantastisk" eller "helt otrolig" för personen i fråga måste ha varit med. Det är nog bara vår lilla klick Seychellnördarna som förstår varandra. Att konstant lyssna på kreolmusik dag in och dag ut sen vi kom hem för två veckor sedan kan visst ingen annan förstå sig på. Vi fick så himla många härliga minnen som jag aldrig vill glömma! Det här var inte bara en resa med kritvita stränder. magiska klippor, turkost glasklart vatten och snorkelturer utan dess like... Jo, det också och massor därtill, men att känna att man går och ler hela dagarna för att människorna är så genuint omtänksamma och med en känsla av att livet är fantastiskt, då går det inte riktigt att beskriva med ord på vad det är som faktiskt gav oss den känslan...

Åh, herregud vad jag börjar bli djup nu. Haha. Här har ni i alla fall gänget som åkte ihop; Seychellnördarna. Jasmina, Ida, Lina (syrran), Ebba unt Ich. För att bli lite mer konkret på vad vi faktiskt gjorde så åkte vi först till huvudön Mahe där vi hyrde en lägenhet (Reef Holiday Apartments) i fyra nätter. Vi tog bussen med lokalbefolkningen överallt vi skulle då vi bodde lite off (Anse Aux Pins). 5 rupies (knappt 3 kronor) för en bussbiljett är precis lagom, kanske något som är värt att poängtera till Skånetrafiken... Mahe gav oss en bra start med konstanta svettningar, fina stränder (framför allt Anse Royale) och i huvudstaden Victoria hann vi med marknader, botaniska trädgården och vad som skulle vara Mahes finaste strand Beau Vallon. På Mahe drog vi även nytta av en maaassa välbehövt chillande och fick några sjuka incidenter under resans gång. (Girls, jag lånade vissa av era bilder, just so you know).

Okej, mest för att jag själv ska ha en uppfattning om hur, var och när vi gjorde vad så drog vi hemifrån lördagen den 8 november, anlände på Mahe dagen därpå och på torsdagen tog vi färjan över till Praslin. Det kändes redan nu att det här skulle vara bättre. Vi bodde på Villa Bananier som vi blev rekommenderade på första boendet. Ja, förresten, vi höll på att inte komma in i landet då vi bara hade bokat vårt första boende så om ni ska åka till Seychellerna, BOKA INNAN! Även om vårt löste sig på ett lysande vis ändå så kan det vara skönt att inte bli nekad och behöva betala sjuka hotellavgifter.



På Praslin blev vi direkt varnade att många människor rökte på i området och att just på stranden skulle man vara lite extra försiktig vilket vi förstod ganska snabbt. Vi bestämde därmed att en dag hyra cyklar och vi tog oss inte helt problemfritt till en av världens finaste stränder, Anse Lazio. Som ni ser på bilderna nedan ser vattnet ut som i en swimmingpool... Helt galet.

Helt plötsligt hade det gått en vecka och på måndagen var det dags att dra till det riktiga paradiset, La Digue. Den tredje och absolut mest fantastiska ön där vi sen valde att spendera resten av vår tid. Vi älskade allt där. Det var där allt blev magiskt. Det var där vi fick känslan av att man helt plötsligt hade fler vänner än hemma... Det var där folk hälsade på oss överallt och det var där vi även fick mer betydelsefulla vänner än någon annanstans. Det var där människor ville ta oss på turer dit egentligen bara guider tar sina grupper och det var där de ville att vår semester skulle bli så speciell den bara kunde bli genom att ge oss ett antal olika ADVENTURES på deras vis. "We want this to be very special for you here in Seychelles"... En hike utan dess like, grillkvällar med extra ALLT både hemma hos dem och på stranden, krök på stranden, utgångar på vårt älskade Tarosa där allt från 10 åringar upp till 70+ dansade loss, en mysig utflykt till Praslin, strandhäng, bakismat i form av kokosnötter, frukt och yoghurt efter att ha letat efter bakistjejerna på alla stränderna, restaurangkramkalas, fruktsalladsbattle, korallrevsvandring på natten... Ja, helt oförglömliga minnen överhuvudtaget. Något av det absolut bästa blev sista kvällen med förfestande, utgång på Tarosa och därefter drog vi vidare till La Noche som bara har öppet sista fredagen i månaden vilket var vår sista kväll. Herremingud, vilken kväll... Åh, ta oss tillbaka.