Celsius all over the place

09.35 slogs mina ögon upp. F*CK. 09.15 skulle jag vara instämplad på jobbet och då kan det tilläggas att jag aldrig försover mig så att jag kommer för sent (en och annan snooze kan ju sabba sminktiden, men annars är jag i tid tack vare min turboälskling <3), men självklart hände detta en gång förra veckan också. KAOZ. Och ni vet hur bra sådana dagar blir? Ehm, nä. 10.39 stämplade jag in efter att ha packat träningsväskan och inte hittat varken sköna byxor eller ett trivsamt linne då jag skulle hålla i CX på Folkets Park i Malmö direkt efter jobbet. Nåväl, zebrabrallsen slängdes ner och ett urgammalt svart Nikelinne and I was off med en massa knäckebröd i bilen. Jobb till fyra då jag var mer än död fram till rasten, köpte två Celsius, svepte den ena i solen och den andra åkte in i väskan i skåpet. När jag slutar märker jag att nånting droppar längs benet och skorna och givetvis var det ett hål i Celsiusen så det är cola överallt. Utsuddade passanteckningar, en colaluktande iPhone som inte ens är min, blöta kläder, en egentligen snygg vit instruktörströja hade brunt över sig och mina rena strumpor var dyngsura. Iväg till Malmö. Vägarbete. Körde för långt. Vände. Svängde för sent. Vägarbete till parkeringen och parkering fick bli sju mil bort med segaste automaten någonsin. Kutande längs gatan. In i receptionen för att be om hjälp med stereon (har aldrig kört pass i salen innan), ingen kan. Får hjälp efter en stund. "Tog du headsetet?" Eh, är inte de i salen?? Ner igen (NW FP är källare + tre våningar, vi skulle vara högst upp), in med deltagarna. Inga batterier. Hittade batterier. Kör igång. Kasst ljud, men enligt deltagarna hördes jag ändå och körde på. Musiken tystnar. Dödstyst i salen. Stereon rullar. Musiken i telefonen rullar, men inget ljud. Aaaaah. Får hjälp av en deltagare. En annan har sprungit efter annan hjälp. Vi kör vidare och orden svamlar. En och en halv låt senare händer samma sak. Som tur var slog jag på charmen och fick skratt istället för stånk (fast säkert en massa invärtes stånkande på flera ställen). På med musiken igen och körde klart passet. Många deltagare kom fram och tackade, men nästa instruktör kunde då inte ens hälsa? Jag blir så trött. Jag hoppas verkligen att ingen någonsin ser mig som en typisk instruktör. Det vill jag aldrig bli. Självupptagen, arrogant och nonchalant. Nä fyfan. En plocksallad på Ribban togs i solstormen efter det sen klämde jag en B&J hemma bara för att det här var en riktig skitdag. Skit också.

 

Fem orkidéer rikare

och desto fattigare på kontot! Det var dags att piffa upp mitt hem. Jag har brytt mig alldeles för lite den här våren. Äckligt damm överallt. Klädhögar, visserligen rena, men ändå överallt, det är liksom inte JAG. Tomma eller eventuellt döda blommor i blomkrukorna, disk sen flera dagar och äckligt golv, nä, det är så INTE JAG! Usch. Idag blev det ett ryck på allt och nu känns det bättre. Kläderna ska jag erkänna att jag faktiskt inte har orkat ta itu med dock. Var sak har sin tid. Ha ha haa...

Jobb, jobb, en dag ledigt med pass, jobb, jobb med pass, jobb, en dag ledigt med pass, jobb, jobb osv osv. Jag är trött på det. Ibland vill jag bara vara HELT LEDIG. Som idag. Ändå är jag uttråkad. Knaaas. Någon, kom och liva upp mitt liv! Igårkväll var det utgång på schemat och vad hände? Ida och jag hamnade framför The Big Bang Theory med vars en B&J. Heja singellivet typ. Ofta känner jag för att dra ut, förutom när det väl är dags. Då finns aldrig lusten. Tell me why, någon. Kan det vara klädvalet? Tanken på att klämma mig ner i något som jag inte trivs i? Något som inte sitter som jag vill att det ska? Att jag överhuvudtaget ska klä upp mig och låtsas som att jag är nöjd när det är det sista jag är? Ja, det här kan vara några av anledningarna till varför det sällan blir utgång. Istället tackade jag ja till extrajobb imorgon så först blir det (om jag är hurtig) träning följt av valröstande (RÖSTA FÖR FASIKEN SÅ ATT INTE SD PLOCKAR RÖSTER!), massage hos Mirjana, mors dagbrunch och sen jobb 13-22.15. Sen på måndag ska jag hålla i CX på Folkets Park efter jobbet. Hallå där, nervositet.

Njut av denna soliga kväll, gott folk.


What's up??

Så, ladies and gents, jag har varit i Sveariket i 48 dagar nu sen Fiji & NZ-hemkomsten och vad har hänt? Inte mycket på bloggen i alla fall xD Ooops. Haha. Jag har blivit ett år äldre. Ett ångestår närmare att göra något vettigt med mitt liv. Då jag inte ville vakna ensam på min dag sov jag hos familjen och fick härlig uppvaktning på morgonen (me like då den innefattar bl.a. GODIS!) och såklart mina kära syskon! =D Fast Jennsan hade inte kommit hem då. Sen blev det fikakalas med släkten i min lilla lya och Eslövs nya snabbmatsplace Asian Fusion hämtades det mat ifrån med halva familjen. Därpå avslutades kvällen med mina sköna vänner Ida och Mulki på Viking. En bra 23 års dag!

Jag har jobbat varenda helg sen jag kom hem förutom den som precis var (jag TOG ledigt då). I fredags var det en efterlängtad medlemsfest på Aktiv som vi väntat på i tre år. Stenssons var hyrt och självklart var vissa av oss tvungna att förfesta innan och anlände en aning sent i LIMO! Whoh, det har jag aldrig åkt! =D Ascoolt och det hade nog varit ÄNNU coolare om man inte såg typ dubbelt, haha. Eller så gjorde just det susen! Tur att det inte bara är jag som har en massa luckor från kvällen (hallå där, Pia och Joakim!). Grymt rolig och lite smått sjukt kväll i alla fall med Oscarstema! Därav limousinen och jag klämde mig ner i min klänning sen lärarmiddagen i 9:an. Stretch in my heart!



Morgonen därpå (i lördags), fortfarande vinglandes och med konstig syn, hämtades jag upp 06.20 och det var dags för en lång bilfärd upp till Stockholm med Maja, Jenny, Sofie och Marina. Incheckning på Scandic Alvik vid två (?) och fix på det samt pizza innan vi entrade Tele2Arena i väntan på the one and only Justin Timberlake!! Något sen, men vad gör det när han levererade en hejdundrande show?! Sååå värt den dryga bilturen! Och en rolig helg med goa' tjajjor!



Förra måndagen (jag vet att jag berättar i helt fel ordning) sprangs det Vårruset! Vi var ett lag på mig, Mysan, Anna, mamma och Ebba varav de två sista hurtade fram i Fun Run-klassen och vi andra sprang på tid. Mitt enda mål var att slå min tid från förra året, nämligen 23:56 and so I did! 23:40! =D Wihoo! Vilken lycka. Dock fick jag sjukskriva mig från jobbet torsdag-fredag då jag grät av värk i mina inflammerade benhinnor på jobbet under onsdagen. Tips på skor, sulor och allt möjligt som kan hjälpa mottages gärna! Mina Skins hjälper inte. En rolig kväll med god picknickfika i varje fall!



En ny resa har planerats med vad som började vara jag + fyra girls, men kanske till och med kan bli med ytterligare två eller tre girls! Vi får se! Här ska det i alla fall inte tas någon semester i sommar, cash is king, you know. Haha...

Jag har hängt hos både mormor och farmor och hamnade till och med på soffan hos mormor under en natt vilket inte har hänt på ja, minst 10 år. Säkert mer. Grymt mysigt och avslappnande. De tre yngsta syskonen har sovit hos mig varav lillkillen och jag cyklade Eslöv runt för "Emma, jag har aldrig cyklat i en stad". Haha söte. Nu har du! Ebba och Maja sov hos mig inför inventeringen på Maxi och var dödare än dödast när vi skulle upp 04.30, men gjorde ett kanonjobb ändå! =D

Jag har fått fasta klasser på Nordic Wellness i Kävlinge och håller nu RPM 18.15 där på torsdagar och vissa veckor även CX 19.15 (och f.r.o.m. slutet på maj blir även den en fast klass). På tisdagar hittar ni mig fortfarande på Aktiv 17.40 med CX och 18.30 med RPM (nya tider under sommarschemat dock).

Jag tog en välbehövd och överskön massage hos Amina och har även haft skönt häng i deras koloni samt firat en mysig Valborg med Ida, Johanna och Jasmina. Påskmiddag i Saxtorp och grillkväll hos Pia på det och jag ska väl inte klaga på att jag inte gör nåt? Det kanske är bra för mig att blogga trots allt och inse att jag faktiskt ändå har ett liv... På sätt och vis? Haha usch. FÖRRESTEN, jag har badat i havet!!! INNAN VALBORG! Mammsen och jag drog till stranden den 29 april och jag var bara tvungen att bada! Eller ja, DOPPA mig ;) Snorkallt, men nu är det gjort! En annan sak som också hänt var att min fina Nexus åkte i golvet så jag köpte Björns LG G2:a och är supernöjd, men surfar för mycket...

Nä, nu har jag pladdrat alldeles för mycket, men om ni har tråkigt kan ni ju fortsätta att scrolla ner för den här kvällen resulterade i två inlägg till; ett kort och ett lååångt! SEE YAA! =D



Och imorse unnade mor och jag oss en frukostbuffé på Boijertz! =D

Spin of Hope 2014

33'769 svenska riksdaler samlade vi in på Aktiv Motion och Spa i Eslöv. Helt fantastiskt. Från 07-19 den 29 mars kämpade vi för barncancerfonden och fick fantastiska resultat. Massor av glädje, svett och en riktigt skön stämning hölls under dagen i källaren och vi kunde konstatera att detta var första gången av många kommande år med eventet. Riktigt roligt att alla kämpar för ett gemensamt mål för att få andra att må bra. Fantastiskt <3

Tack till alla som bidrog under dagen och tack till er som inte kunde vara med, men bidrog med en summa ändå. Ni är guld värda! <3

Nya Zeeland 2014

Precis som min förra Nya Zeelandresa 2012 överträffade landet mina förväntningar även denna gång, fast på andra vis. Jag saknade Karin. Jag saknade att ha någon annan att dela allt det roliga, det fina och det heeelt galna som landet bjuder på. Det blev nog min sista resa på en lång tid där jag reste själv, men jag hann med en hel del kul saker ändå!

Såå, vad gjorde jag? Efter lite mer än en veckas solnjutande på Fiji med Jenny träffade jag en kille från LA på flyget till Auckland och vi bestämde oss för att utforska Auckland den dagen tillsammans innan han drog vidare på sitt håll och jag på mitt (han hade hyrbil så för min del blev det här PERFEKT!). Vi kayakade i utkanten av stan, riktigt fint med solnedgång och en massa triatleter som tränade inför ett kommande lopp. Dagen därpå drog han vidare och jag hängde kvar i Auckland dagen efter också då jag utnyttjade min första dag på Les Mills HQ!! Oj, vad häftigt! Jag körde RPM för Tommi, en av tjejerna som man brukar se i DVDn vilket var lite coolt sen bara att VARA DÄR var ju ashäftigt i sig! =D Spinningsalen var dock betydligt mindre än jag trodde att den skulle vara och dessutom lite sunkigare, men resten av gymmet och de övriga salarna var ju DJAJGÄNTIK!

Så dag 1 av 5 på Les Mills HQ avklarad. Dags för 11 timmars nattbuss (hej där, reslivet på kort tid) till Wellington (längst ner på nordön) för att sen hoppa på färjan till sydön för att utforska och återuppleva min favoritregion i NZ igen. Norra sydön, I LOVE YOU! En dag + natt i Picton och sen vidare till Nelson, min absoluta favorithåla där solen alltid skiner… Ehm, förutom när jag ska dit. Cyklon, storm och ÖSREGN stod i väderrapporten de kommande två dygnen och jag grät både invändigt och IRL. VARFÖR NU? Insåg senare att om jag hade stannat kvar i Auckland över helgen hade cyklonen svept förbi tidigare och jag hade kunnat se BRUNO MARS!! Men så klok var ju inte jag… För att bli detaljrik (och mest för att det är roligt att läsa om några år) så kan jag ju berätta att på mitt hostel i Nelson (Paradiso) så bodde vi 140 pers under cyklonen (=fullt) och minst 85-90% var tyskar. Tyvärr pratar tyskar i princip bara med varandra och vad pratar de då? JO, TYSKA! Så det finns liksom inte en chans att man tar sig in där… Och att supa med några engelsmän, njae, det är inte min melodi, så vad händer? Det fanns endast wifi i receptionen eller köket (kl.18 bildades den omtalade soppkön genom hela stället för ingen har ju råd att laga mat själv). Kortspelande med personalen på det och allmänt snack om resan, livet och allt möjligt. Sen får man frasen “I would like to get to know you better, what do you think?”. EH, I DON’T KNOW. 38 åring med en 13 årig dotter (HALLÅ, jag är närmre hennes ålder!) och storrökare, sliten, redhead (det lilla som var kvar), förlåt, men han var icke fräsch, så naaaaajje. Jag drog därifrån fort efter det. I tristess hyrde jag en gammal Mazda och körde till Abel Tasman (nationalparken som jag missade 2012) och hajkade där några timmar. Superfint och så värt det. Efter det drog jag vidare till min underbara WHARARIKI BEACH!! Eller oj, glömde berätta att jag plockade upp två liftare från Abel Tasman som hängde med mig upp till Wharariki. Mest otippade paret ever. En kille från Indiana, USA och en tjej från Japan med jätteknacklig engelska. De liftade runt hela NZ ihop. Coolt och ekonomiskt, men inget alternativ som ensam tjej och med tidsbegränsning. Vi stannade vid Pupu Springs där jag och Karin var sist, mest för att Chica (kallades hon) ville det. Väl framme på sydöns nordligaste camping där det också fanns backpackers checkade jag in på backpackers och paret slog upp sitt tält. En solnedgång och en rysligt glad Emma på det nere vid stranden och babysälarna hittades vid klipporna precis som sist (!!) satt en fin nudelmiddag gut och en biljardkväll avslutade kvällen innan jag smög in i spindelrummet… Ugh, tacka vet jag min egen säng. Två nätter hade jag där och hängde mest på stranden. Ni måste verkligen dit. Där är så otroligt fint så det går inte ens att beskriva. Inte ens med bilder. Det måste ses. Hojta till om någon vill dit, en resa till till NZ kan aldrig skada =D


Cape Farewell sågs också denna gång som vi missade sist och på vägen tillbaka till Nelson (utan liftare, men med ett jäkla tryck i min rasslande radio) njöt jag av en färsk mjukglass gjord på färska bär! YUM is the word! När jag hade lämnat tillbaka bilen och gick tillbaka till stan på cirka 45 min så hör jag någon ropa “EMMA!” och aldrig trodde jag att det var MIG de menade, men jodå. Det var mina liftare som kom cyklandes förbi! De stannade bara en natt i Wharariki och liftade sen vidare ner mot Nelson och där fann vi varann igen! NZ 4 sure. Helt sjukt! Världen är liten, men den är f*n ännu mindre än man tror!

Jag checkade in på det absolut billigaste hostlet (Bumble Backpackers) och som det sägs; man får vad man betalar för. Pundarna som bodde där på heltid häckade utanför och jag fick välja på ett 10-mannarum eller dela rum med en annan tjej till samma pris. Oj, vad det valet blev enkelt. Efter att ha hängt på BK ett antal timmar med fritt wifi och viber med familjen anlände jag till rummet där den andra tjejen hade checkat in. Efter en liten stund kom den klassiska frågan “Where are you from”, “Sweden, and you?”! “JAUG MED”. Wihoo, en skåning! =D Från Kristianstad! Liten värld än en gång. Familjen i rummet bredvid blev aningen aggressiva med sina bankningar i väggen då vi KAN HA pratat kanske lite för länge om allt möjligt, men sånt får man ta när man bor så! Haha. En fika ihop dagen efter togs sen begav jag mig till stranden som kom att bli döden för mina sista fem dagar i landet. Med brända läppar och en alldeles för stark gourmetsandwitch vaknade jag morgonen därpå med BIG MAMA-läppar (tro mig, jag skojar inte) med blåsor över precis hela munnen. Smärtan var fruktansvärd. Två timmars buss på det följt av tre timmars färja och den härliga 11 timmars nattbussen gav noll sömn, med en extrem puls i läpparna och tårar som rann längs kinderna. Ni anar verkligen inte den smärtan.

Framme i Auckland tog jag min andra dag på Les Mills HQ och ni kan ju kanske gissa vilka blickar jag fick från receptionen? Nej, det kan ni inte. Fys*tan vad jag kände mig äcklig och ännu värre med dem blickarna folk gav mig. Att le gjorde så fruktansvärt ont så det blev inlärning att le med ögonen. Usch. Får nästan ont i hela mig nu när jag tänker tillbaka. Den söndagen gick jag på RPM för Laura (ok, men inget särskilt), CXWORX och BodyCombat som jag hade längtat så länge efter! Jag checkade in på “The Attic” vilket var ett riktigt shyst hostel i centrala Auckland, nära LM och precis vid busscentralen. Där bodde jag mina sista tre nätter, men jag sov endast där. Absolut värsta stället för mig att hänga på när jag inte trivs med mig själv, är bland ungdomar så där hängde jag inte speciellt mycket. Istället drogs jag på måndagen in på CX med Nat, RPM med Charlotte (grym tjej!!), CX med Susan T (program directorn!!), BodyCombat med Melissa och BodyPump med Donna. Dessutom fikade jag med en long lost friend sen mellanstadiet - Ebba! Sjukt roligt! Att inte ha träffats på nästan 10 år och sen ta en fika och prata om allt och inget i NYA ZEELAND som vi båda älskar, var bara helt stört! =D

Tisdagsmorgonen blev först en besvikelse då jag drog till gymmet 06.10 för att få reda på att RPM:en med Chris R (tips från Soffan) var fullsatt. Dock knyckte jag den sista platsen till Sarahs (program directorn!!) RPM timmen därpå och det var heeeelt amazing! =D Herre-min-gud, vad häftigt att sitta där för henne… Det är hon som gör passet och hon är så galet inspirerande och motiverande och HÄRLIG! Sjukt! Därefter chillade jag innan det var dags för CX med Sarah R och en spanjor. Därpå följde BodyCombat med ryska Geovana och Mark (fruktansvärt grym man!). Chilledill under dagen i Victoriaparken med ett block över huvudet då läpparna var katastrof och sen var det dags för CX med Susan igen, BodyAttack med Lisa (program directorn!!), helt galen, BodyCombat och CX igen! Alltså OMG, vad det gjorde ont överallt den här dagen! HAHA. Som man bäddar får man ligga! Älskade träning.

Min sista dag i landet inledde jag dagen med BodyCombat 06.30 - gotta get the most out of it when you can! Bästa starten nånsin på dagen. Sen tog träningen slut och jag med! Haha. Chillande i staden. Utcheckning och långfix samt häng i parken innan flygbussen tog mig till flygplatsen och jag började mina 30 timmar hemåt… I mittensätet på varenda flight. Isch. Men att flyga Airbus 380 med Emirates nästan hela vägen gjorde det helt ok ändå! Dock smärtade munnen något enormt och folk fortsatte titta på mig som att jag var pesten… Men detta konstaterades när jag väl var hemma och fick tid på vårdcentralen att jag hade staphylococcer och fick en dunderantiobiotikakur. Dock försvann det inte förrän långt efter ändå, men jag är glad att det är borta överhuvudtaget i alla fall. Så efter massor av depp under resan blev det jäkligt bra ändå! =D ÄLSKA NZ!

 
Tills jag har sorterat mina bilder och valt ut de allra bästa får det bli såhär smått så länge. Sen läggs det upp ett album på fb =)

RSS 2.0