Malaysia 2015

Eloge till er som fortsätter att klicka er in på den här utdöende bloggen!

Idag har jag varit hemma i fem veckor efter mitt knappa två månaders äventyr som backpacker i Asien. Det är kallt, ruskigt kallt i Skåne.Vägarna är hala, endast någon enstaka solstråle tar sig igenom varje vecka och jag ställer mig frågan som så många gånger förr: "Vad gör jag här?".

Jag inledde min resa i Malaysia. Direkt när jag landade i huvudstaden Kuala Lumpur tog jag flyget till ön Langkawi där flygen hade stått stilla i några dagar efter ett vulkanutbrott i Indonesien. Den flighten tog endast strax över en timme, men var den obehagligaste någonsin. Kolsvart ute och ett skumpande som jag aldrig har varit med om. Jag var helt övertygad om att de enstaka passagerarna och jag where going down, men med en skicklig pilot kom vi fram hela och jag tog en taxi till Cenang Beach där jag först hade bokat in två lite lyxigare nätter på ett hotell en promenad ifrån stranden (Fave Hotel). Jag glömde att ställa om min skruttelefon där jag ställer alarmet och försov mig förbi hotellfrukosten. Med moln därtill och indisk mat på grannstället till frukost tänkte jag "Varför åkte jag?". Dagen därpå visade solen sig och mina tankar om hur ensam jag var försvann. Jag bokade en natt till på hotellet då jag inte kände mig redo för hostellivet och brände mig som f*n den dagen. Dock har jag sällan varit gladare när jag såg hur mycket färg jag hade fått vilket är idioti egentligen för jag var sanslöst röd trots min turkietbränna.

Under mina två veckor i Malaysia hängde jag mestadels på Langkawi. Jag bodde i Pantai Cenang (Cenang Beach) och när jag väl bosatte mig på ett hostel stannade jag sedan där resten av tiden. Melati's VIP Female Dorm. Fantastiskt. Cirka 60 SEK per natt där du hade ditt eget lilla bås (tänk er en spilta till hästar fast fräsch med antingen en enkel- eller dubbelsäng och gardin för some privacy). Schampoo och tvål ingick samt frukost av det enklare slaget och Damien som drev stället var outstanding. Tvärs över gatan låg stranden och restauranger och butiker längs hela gatan. Perfekt läge. Efter några dagar drog jag över till thailändska ön Koh Lipe som endast var en timmes båttur bort. Här pratar vi magiskt vatten. Kristallklart och turkost och jag använde till och med havet som simbassäng och provade på om de där simskillsen satt kvar... Galet vackert. Jag bodde på ett surfhostel med alla möjliga filurer varav en svensk tjej och jag drog ut på en snorkeltur med en överdrivet turistig longtailbåt en av dagarna. Dagen började med en molnfri himmel och avslutades i ösregn och storm och vi fick lägga till på en närliggande ö innan vi kunde åka tillbaka, men fint var det! Walking street kändes ensamt när jag reste runt själv och efter att ha sett hela ön efter några dagar så åkte jag tillbaka till Langkawi. Där kändes det inte lika ensamt och den här gången träffade jag en riktigt härlig tjej från Tyskland; Anika som jag fick några roliga kvällar ihop med. Sista dagen på Langkawi ööösregnade det och som tur var drog jag samma kväll för ett stopp i huvudstaden Kuala Lumpur på fastlandet. Än en gång inser jag hur jag vantrivs i storstäder, framförallt när jag reser ensam. Att KL dessutom var kaotiskt med en galen trafik gjorde inte saken bättre, men nu har jag sett stan i alla fall och jag hamnade bland annat mitt i en marknad vilket var intressant. Provade en massa gott!

Jaa ni, mina första två veckor hade bara med healing att göra. Att inte ha några måsten, ta dagen som den kom och hitta lugnet i mig själv utan den vardagliga stressen. Och ganska snabbt fann jag det. To be continued.

You weren't born to just pay bills and die

Det måste finnas något mer, något större, något viktigare.
Märks det att jag är less på att vara hemma?


RSS 2.0