Sardinien 2017

 
Mammsen och jag drog på en spontansemester till Sardinien, Italien för två veckor sedan. Tre dagar inledde resan med moln och massor av sömn för oss båda, för att sen övergå till strålande solsken och sommarkänsla deluxe resterande fem dagar. Vi hängde mycket på stranden utanför hotellet i Alghero, men blev rastlösa till slut vilket resulterade i att vi hyrde bil och körde upp till den magiska stranden Stintino med kristallklart turkost vatten. Jag kan typ inte fatta att det finns så fina platser SÅ NÄRA! Det känns galet, även om jag minns att även Malta & Gozo var helt fantastiskt när jag var där på språkresa efter nian (herremingud, vad många år sedan). Vår långa biltur var såå värt det med vår lilla fjant (en minimini Fiat med typ noll motor). Haha. Och semester med mamma är overkligt bra... Att se henne så avkopplad utan en massa måsten (och till stor del snarkandes) gör en glad djupt in i hjärtat! <3 Hon slukade till och med två böcker under tiden jag jobbade på min tenta! ÅNGRA INGET kan rekommenderas!

Seeing is better than hearing

Jag undrar hur länge jag ska ta nedvärderande kommentarer, dåliga skämt, idiotprat och annat i-landsprat om u-världen personligt? På något sätt hoppas jag att jag alltid kommer göra det, men jag blir så arg när folk uttalar sig på så korkade vis nu för tiden. På lunchen på jobbet idag blev det en diskussion om hur onödigt det var att en kollega hade plockat på sig så mycket mat som han sen bara skulle slänga. Jag råkade (och tro mig, jag aktar mig verkligen för att säga det jag egentligen tänker) säga "barnen i Afrika hade blivit sjukt glada för det du ska slänga" och fick ett blixtsnabbt "Det SKITER jag i" tillbaka. Jag vettefan om det blev ett dåligt samvete-svar eller om det faktiskt var menat just så, men jag blev stum och jag kommer inte ens ihåg vad jag sa eller gjorde. Jag blev så paff. 

Jag får ibland updates i form av bland annat bilder från en av de äldre tjejerna på barnhemmet och det känns så konstigt. Allting rullar på precis som när jag var där förutom att de nu har börjat göra vissa renoveringar där bland annat taket höll på att trilla in och man satte upp en vägg för en tyst läshörna vid läxläsning, men annars är det liksom detsamma och jag känner att jag vill tillbaka till just det. Till just den miljön, de människorna och det sättet att leva. De har egentligen så lite, men på många sätt tror jag att de generellt sett är så mycket lyckligare än vad vi är här hemma och jag tror att jag är mer menad att leva som de gör. För att återgå till dagens matproblem tänkte jag först på en bild som dök upp på datorn igår på en pojke med texten
"He´s starving. We´re not. It´s time we share." och så kom den kommentaren upp på jobbet... Även på barnhemmet slängdes verkligen ingen mat som var ätbar. Om någon inte orkade äta upp högg någon annan tag i tallriken illa kvickt och var det extremt svårt att få ner (mest för oss volontärer där det ofta var sjukt mycket senor och slamsor de få gånger vi åt kött) så fick hunden Tiger det i smyg... Men att man kastar det? Aldrig.


Så, nu när jag har fått det här "off my chest" kan jag återgå till omtentaplugg.
Vi är inne på en ny kurs nu & det är sista kursen på den här terminen, på år 1! Nästa två år, kan ni snälla bara flyga förbi, ge mig en examen och få mig ut i världen på riktigt?
För att kunna göra något meningsfullt och stort.

I´ll have to work my way around it...

Med en vecka fylld av tentaplugg och träning försvann bloggen... Vilket nog var bäst med tanke på tentan. På Snapchat kan man rättså tydligt se när det börjar med plugg och jobbhelg, övergår till MFF-match, tentarace och sen firande över att den är över och en ledig helg väntar med Out Of Office After Work (After Tenta i vårt fall) följt av Pinchos som Nathalie och Julia gav mig i present. Grymt mysigt och en grymt bra kväll! More of those!!

Street Food premiär stod på schemat på lördagen med Ida och Johanna (som numera är höggravid med världens finaste gravidmage)! Dock spenderades dagen i regn och galet kallt så en somnade klockan sju på kvällen... Helt utslagen och kanske något bakis.

Valborg spenderades med städning, en misslyckad löptur i strålande solsken och megamys i Reslöv med hela familjen och Jesper! SÅÅ HÄRLIGT!! =) Och värt endast en timmes sömn inför denna jobbdagen.

Ikväll hade UNICEF sin gala för alla världens barn och tårarna forsade stora delar av programmet och en viss känsla kom över en när de filmade från Kenya... Förr tittade jag på galor likt denna och man blev illa berörd då med, men nu är det helt annorlunda. Jag vill sälja allt jag äger (och be alla andra att göra detsamma) och åka ner till just precis de platser där hjälpen behövs allra mest. Det är bara sjukt synd att man antingen måste ha en magisterexamen i bagaget eller vara kändis. Jag får fundera över andra möjligheter...
 

RSS 2.0