Äventyr 1 - ett avslutat kapitel

Efter en timmes sömn för min del och inget sovande alls för Karin så begav vi oss mot flygplatsen och lämnade vår älskling innan dess... Utan bilen hade det inte gått. Det var faktiskt lite sorgligt att lämna in vår Ford. Den har nästan blivit vårt hem under dessa veckorna. Vi har ju till och med sovit i den två nätter! Karin sov lite överallt på hemresan, flygturen var rättså guppig och jag passade på att se en nyzeländsk film med namnet "After the waterfall". Lite konstig, men kul att se en film som utspelar sig i en miljö vi precis kom ifrån. Framme i Melbourne fick vi vänta på bussen mot Shepparton i ungefär 4,5 h... Lite smådrygt, men lunch och godis höll oss uppe ett tag sen däckade vi på vägen hem... Ett byte + taxi sen var vi "hemma" igen... På plats i Shepparton, redo att städa den äckligaste toaletten någonsin och städa rummet samt börja tvätta... Back to reality med andra ord. Shane kom hem efter några timmar och var sååå glad och imponerad av vår resa. We made it! Trots vad han trodde var sämsta resplaneringen någonsin. Haha. Vi sov skönt den natten i den underbara Sheppsängen. Den är den bästa av alla sängar vi har sovit i under resan, MEN toaletten här är också den äckligaste av alla vi har upplevt och då har vi gått på MÅNGA offentliga toaletter... Det säger en del. Sista bilderna från resan får ni här... Jag kommer att summera Nya Zeeland i nåt av mina kommande inlägg, men ni får nöja er med detta så länge.


Auckland - hej då, Nya Zeeland...

Äventyret är över. Nu sitter vi här på Base i Auckland och räknar ner timmarna tills planet lyfter. Om tre timmar måste vi lämna hostlet vilket innebär typ noll sömn i natt... Klockan är redan halv två här. Efter lite strosande på stan i Bay of Islands körde vi ner mot Auckland och efter cirka tre timmar med ett lunchstopp på vägen var vi framme och började leta parkering... Det var inte det lättaste. Vi fann ett parkeringshus och vi fann vårt Basehostel, men inte fick man stå i p-huset under natten... Inte om man som vi skulle ha ut bilen vid fem på morgonen. Vi yrade runt i stan hur länge som helst och fann till sist parkering och sitter nu här och är och halvdeppar då vi inte vill "hem"... Under vår kväll i Auckland sprang jag iväg på jakt efter en Nike Store som jag fick förklarat att skulle finnas 10 minuter bort om jag gick fort. Jag bokstavligt talat sprang och inte fann jag det. Jag sprang tydligen förbi och insåg inte att det låg bakom en renoveringsplats och självklart hade det stängt när jag fann det... Trist. Får hoppas på bättre lycka i Melbourne eller Sydney. Jag kutade tillbaka då Karin och jag hade bestämt att ses en halvtimme senare... En pöl på ryggen och fem minuter sen var jag på plats. Vi hittade en mysig belgisk restaurang där servitören såg ut att vara kanske snäppet yngre än oss och log hela tiden... När vi hade ätit kom han till bordet och jag tyckte att han sa "Smakade det bra?" och Karin direkt (utan att höra vad han sa): "Yeah, it was great"... Hmm, det där kändes skumt, men det glömdes bort fort och han dukade av osv och vi babblade på... Tills vi var tvungna att fråga var han kom ifrån och svaret självklart blev "Sweden". Aaah, som vi, eller ja, mest Karin, gjorde bort sig. Haha, det hade vi alla roligt åt. Det ska bli kul att kunna vara lite sneaky när jag luffar runt själv i Australien då ingen vet att man är svensk... Hihi. Nej, nu får ni dagen i bilder istället då mitt internet snart går ut och min sista nyzeländska säng (utan kudde för den hade snubben under mig tydligen snott) kallar för att få låna mig under i alla fall en timme... Oj, vad vi kommer att vara trötta när vi är framme i Shepp imorgon.

Bye for now!




Ninety Mile Beach, Bay of Islands, Cathedral Cove

Heeej på er! Vi har njutit av våra sista dagar här i Nya Zeeland och därför har vi skippat internet! Hoppas att ni förstår. Haha.

Vi befinner oss i Bay of Islands sen två nätter tillbaka och idag körde vi hela vägen upp till den nordligaste punkten på nordön, Cape Reinga, känt för sitt lighthouse (fyren på bilderna). Stilla havet och det tasmanska havet möts precis bredvid fyren så om ni tittar på bilden på andra raden så ser ni vågorna till vänster om fyren. There it is! Några mil söder om Cape Reinga börjar den 90 mile långa stranden - Ninety Mile Beach, känt för att vara just så lång och att man kan köra längs hela stranden. Ni anar inte hur kul det var!! Att köra i vattnet och slira i sanden. Vi blev små barn igen och heeerregud, vilka roliga videoklipp vi har på det!! Det gick foooort! Galet kul och helt klart värt dagens långa körning. Nyss var vi på restaurangen bredvid hostlet och åt lite sen kvällsmat med smarriga Enschiladas för min del och pasta för Karins! Mums mums. Dagen i bilder:






Igååår tog jag mig en promenad när vi hade checkat in på YHA efter vår natt i bilen... Läs nedan. Under promenaden gick jag längs stranden och gick förbi en man som gjorde reklam för Jetski... SJÄLVKLART SKULLE VI GÖRA DET!! Efter någon timme gick vi tillbaka och hyrde vars en jetski under en halvtimme och HERREGUD, vad roligt!! Först var jag meees och var megastolt när jag kom upp i 20 km/h under några sekunder, men efter några minuter blev jag varmare i kläderna (som då var väldigt blöta) och racade upp i över 70 km/h på havet. Sååå fräckt!! Spontant, oväntat och en av höjdpunkterna med Nya Zeelandsresan! Man kände sig lika cool som brudarna i Baywatch. Under dagen strosade vi annars på stan och åt på restaurang på kvällen. Jag har även köpt mig två berlocker hittills till armbandet jag fick av mina kära Aktivare! En köpte jag här i Bay of Islands igår. Promenadbilder på våra jetskis.



Iförrgår vaknade vi upp på vårt fräscha motell i Coromandel och körde vidare mot Cathedral Cove. Vi bokade en kayaktur med guide och sex andra ungdomar. Efter lite chillande på stranden var det dags. Vi paddlade ut, jag och Karin i en kayak tillsammans, med resten av gänget och det var otroligt fint, härligt och häftigt. När vi stannade för en varm choklad som var en av guidens baristaskills (han hade många och alternativen var desto fler!) tog jag mig ett dopp i skuggan... Eller ja, en våg svepte omkull mig så jag hade inte sådär jättemycket val. Sen hade jag sand öööverallt och inget ombyte med mig... De låg ju kvar i bilen på andra stranden så vägen tillbaka blev lite kylig, men ack så värt det. Efter ett matstopp på vägen fortsatte vi upp mot Bay of Islands. En sex timmar lång biltur i mörkret som inte alls var rolig. När vi kom fram var klockan ungefär ett på natten och alla backpackerställen hade stängt och även motellen... Hotell kändes inte lönt då vi inte hade kunnat njuta av lyxen under våra få timmars incheckning. Guess what? Vi sov i bilen. Sandiga, saltiga och i allmänt stort behov av en dusch. Too bad! Denna gången sov vi i våra framsäten med kläder och handdukar för alla fönstren mitt bland husen. Det var riktigt skönt denna gången. Vi vaknade inte på riktigt förrän elva! Checkade därefter in på YHA och njöt av två dagars Twin Room och en egen dusch!! Dagen i bilder:


Nu har vi bara imorgon kvar och sen lämnar vi bilen 06.00 på söndagmorgon och därefter lyfter flyget tillbaka till Melbourne, Australien 08.20. Tanken imorgon är att hoppa fallskärm, men under vår galna biltur på stranden glömde vi helt bort att ringa och boka... Förhoppningsvis finns det plats och finns det inte det drar vi vidare till Auckland och kollar upp det där istället för vi måste ändå övernatta där imorgon inför flygturen... Nu hörs vi nog inte förrän jag är i Australien igen så ni får ha en grym helg allihopa!!

Rafting och varma källor

Tjolahopp! Efter en galet lång dag med lång körning, alldeles för lite sömn och en mage som mår sämre än på länge så är vi äntligen på plats på ett motell utanför Coromandel. Riktigt skönt med ett riktigt fräscht ställe med eget badrum och massor av utrymme. Det ska bli riktigt skönt att sova i natt.

Idag inledde vi dagen med frukost på ett café i Taupo som vi åt på förra gången vi sov där. De har en supergod müsli med fruktsallad som ger en toppenstart på dagen, men sen dess har jag mått kasst idag... Magen är sämre än på länge och jag är så trött på mina matproblem. Att sitta i bilen, äta, sitta i bilen igen och bara svälla. Trots att vi gick en en timmes promenad vid Wai-O-Tapu när vi tittade på varma källor i marken så ser jag ändå ut som att jag är gravid i åttonde månaden. Bläää. Vi begav oss mot Rotorua och efter lite väntande i solen var det dags för White River Rafting (gummibåt ner för vattenfall för att påminna dig, Jenny) vilket var fräckt. På med den snygga våtdräkten igen (vi börjar bli vana vid den nu), på med en ännu snyggare flytväst och vi får ju inte glömma den fina hjälmen! Sen var det dags. Längsta/högsta vattenfallet vi åkte nedför var 7 meter. Båten före oss välte, men inte vår!! Lagom glada efter det. Sen efter en god middag i Rotorua körde vi mot Coromandel. Imorgon är det Cathedral Cove som gäller. Nu, lite raftingbilder!



Och så lite bilder från stinkande Wai-O-Tapu. Vi åt även i Rotorua den dagen och hela staden stank av alla osande källorna i och runt omkring staden, men de hade en ljuvligt god kycklingpastasallad!


Tillbaka på norra ön

Nu är vi tillbaka på norra ön, i Taupo där allting började. Vi spenderar natten på Base där vi spenderade våra två första nätter på Nya Zeeland. Vi fick tjejrummet denna gången där en tjej ligger och sover + Karin... Själv sitter jag nere i lobbyn och försöker uppdatera er med både det ena och det andra. Försökte även få skypekontakt med någon familjemedlem, men det var inte det lättaste... Vi lämnade Kaikoura där vi simmade med delfiner i söndags då vi körde mot Picton. På vägen var båda jättetrötta så vi körde in vid en gräsmatta, Karin däckade i bilen och jag chillade i solen. Efter ett tag fick jag för mig att räkna mina myggbett på benen... Närmare 30 stycken (29 för att vara exakt). Bett av mygg och sandflugor och ja, de har kliat något fruktansvärt. I detta antal har jag då inte med dagens nya som i alla fall är minst tre och dessutom alla på övriga kroppen... Jag smakar tydligen gott? Vi övernattade vid färjan i Picton på ett ställe som hette Picton Lodge som slog vårt hittills billigaste hostel med fem kronor... NZ$22! Det är ingenting. Gammalmodigt ställe med gamlingar som värdar och allting var täckt av mörka mönstrade heltäckningsmattor och ville du ha varmvatten när du duschade var du tvungen att trycka på en knapp utanför dörren innan! Trist om man kom på det när man stod i duschen... Vi strosade på stan i Picton igår och köpte lite souvenirer. Även en snabb tur in på akvariet som var en stor besvikelse... Vi ville se hajar och pingviner som det skyltades om, men inte fann vi det... Stora fiskar och ödlor... Njaa, som sagt, det blev en snabbtur där inne. Efter färjan idag körde vi en fyra timmar lång tur i mörkret till Taupo. En dryg körning, men den var ett måste. Vad jag vet är att jag nog aldrig mer kommer köra mina gamla spinninglåtar på passen när jag kommer hem. Låtarna är söndertjatade av all bilkörning här nere... Så fort radion brusar är det spinningskivorna som gäller och nu säger vi båda NEEEEJ så fort vi hör lite brus på radion. I'm so excited gör mig inte riktigt lika excited längre.




Drömmen blev sann

Att simma med delfiner var fantastiskt. Att komma så nära vilda djur ute på det öppna stora havet var en konstig känsla. Massvis simmade runt omkring oss och min dröm gick i uppfyllelse. Så länge jag kan minnas har jag haft två drömmar som jag alltid har velat uppfylla. Den ena blev verklighet för ganska så exakt tre år sedan då jag för första gången åkte till stranden med min egen häst Fancy och galopperade på stranden.Vad jag snabbt insåg var att det inte ens var hälften så intressant att galoppera på stranden som det var att galoppera i HAVET! Vilken känsla. Min andra dröm som ni antagligen har räknat ut vid det här laget, har alltid varit att få simma med delfiner. Simning och vatten har alltid varit två passioner i livet och jag bara älskar delfiner (och elefanter, men det är ju en helt annan femma!). Today, my dream came true! Ute på Stilla havet utanför Kaikoura på östkusten av Nya Zeeland simmade Karin, jag och några andra turister med massor av delfiner. Vi åkte ut med båten vid halv sju på morgonen, precis i lagom tid till soluppgången som även den var något utöver det vanliga. Efter cirka 20 minuter hittade vi delfinerna och några minuter senare var det dags att plumsa i vattnet. Det var inte varmt, men lyckligtvis hade vi våtdräkt på oss och med tankarna på helt annat än frossa var det bara att ge sig ut med kameran i vattnet. Det tog inte lång tid innan delfinerna simmade under, bredvid och runt om en i cirklar. Ni anar inte hur häftigt det kändes. Så länge man hade blicken under ytan kändes det som att det bara var jag och delfinerna... Sen tittade man upp och såg båten och en jäkla massa snorklar överallt. Det var väldigt turistigt... Tyvärr, men riskerna skjuter i höjden om man skulle försökt sig på det på egen hand. På vägen tillbaka efter vår upplevelse hade vi chans att ta bilder på delfinerna när de simmade runt omkring båten och de flesta tog massor av bilder längst fram i båten... En annan satt med hinken längst bak trots sjösjuketabletter och fick dessvärre inte speciellt många bra bilder. Men... Det var värt det :)



I miss you, guys

Imorse var det dags. Kvart över nio vaknade jag och kände mig utvilad. Lite jordgubbar och en morot fick jag i mig innan jag gav mig ut på en 75 minuters powerwalk/löpning med inslag av funktionella mag-, rygg- och benövningar samt sanslöst branta backar. Herregud, vad min kondition har försämrats sen jag lämnade Sverige. Dock har jag aldrig varit någon löpare, jag klädde på mig alldeles för lite och det var som sagt sjuka backar... Upp över hela staden (och självklart gav jag mig f*n på att springa tills jag nådde toppen - det gick inte fort), sen hade jag blodsmak längre än någonsin väl uppe på toppen. Efter det blev det mestadels powerwalk tills jag hittade en bänk med utsikt över kusten i stormen där jag bodyworkade lite grann! Otroligt välbehövt och gud, vad skönt det var. Jag saknar träningen såå mycket!! Det enda gymmet här i Kaikoura har stängt på helgen och stängde halv två igår och vi kom inte hit förrän fem... Därav blev det promenad istället. Gröt på det, varm dusch och sen vandrade vi in till den så kallade cityn. Lite strosande längs strandgatan, lite affärer och tomatsoppa på ett café innan vi handlade vår kvällsmat. Idag ska vi laga mat på hostlet. En annan grej jag saknar mycket är hemlagad mat. Vi äter mestadels ute och matvanorna har inte varit bra de senaste veckorna. Magen är svullen i princip hela tiden så idag har det varit så skönt att röra på sig och slippa sitta flera timmar i bilen. Imorgonbitti ska vi vara på "delfinträff" 05.45 för att åka ut på en guidad båt och simma med delfinerna. Vädret idag har varit kasst, men det ska bli fint imorgon. Hoppas hoppas!

Sist men inte minst, jag saknar er där hemma så otroligt mycket just nu... Även om jag bloggar och ni kan läsa om vad JAG gör så känner man sig lite bortglömd här på andra sidan jordklotet. Det här har nog varit mina två största dagar med hemlängtan, men jag kan fortfarande inget annat än älska Nya Zeeland. Jag tror att jag åker hit väldigt snart igen efter en vända om i Australien och hemma i Sverige.



Från väst till öst och upp

Heeeej!! Min uppdatering har inte varit den bästa då vi har kört väldigt långt de senaste dagarna, min datorskärm har varit helknas och vi har varit busy med annat helt enkelt. Vår körning från Franz Josef till Wanaka den 9 april var lång... Vi satt i bilen i princip hela dagen. Som jag uppdaterade bodde vi i Karins idols hemstad Wanaka. Det var blåsigt och kyligt och hösten hade verkligen kommit. Ju mer söderut vi kom längs vägen desto gulare blev träden... Karin blev glad, Emma blidde lissen. I Queenstown var det riktigt kallt. 11 grader i snitt och vi gick och huttrade hela tiden. Inte hade vi kläder med oss för kyla! Samma dag som vi anlände till Queenstown tog vi oss en Jetboattur med en massa japaner. Herregud, vad det gick fort!! 360 graders vändningar mellan klippväggarna och ett flertal gångern tänkte jag att Nu är det kört, men killarna som körde visste vad de gjorde... Och lite till! Dagen därpå stod resans fasa på schemat... Det 134 meter höga dyket, rakt ner mot ån mellan klipporna; Nevis Bungyjump. Herregud, vad det var obehagligt. När jag kommer hem ska ni där hemma få se filmen där jag hoppar... Jag var i chock när de hissade upp mig igen och när jag fick frågan om hur det kändes var allt jag hade att säga "SICK". Det fanns inget annat ord. Usch, det gör jag nog aldrig om. I Queenstown togs i princip inga bilder då det var citylife som gällde och aktiviteterna har jag köpbilder ifrån. Två nätter spenderade vi i Qt på Bumbles Backpackers som var ett skönt litet ställe. 6 bäddsrum med fyra olika amerikanare båda nätterna. Den sista kvällen passade vi även på att färga håret och fira bungyn med lite champagne i källaren. Ajabaja hihi. Efter Qt begav vi oss mot östkusten och detta var igår. En lång körning från Qt till Timaru via pingvinerna i Omaru (som vi aldrig såg) för att se skylt efter skylt längs vägen som lös "No vacancy"... Oooh no. Till slut hittade vi dock det billigaste stället på hela resan ($23, cirka 125 kr), MEN... Man får vad man betalar för. För första gången ville hostlet att vi skulle ha våra sovsäckar, rummet luktade mögel och det var småhår överallt i badrummet. Där blev det inget duschande! Sjukt ball personal dock och stället var extremt avslappnat med en massa fulla brittiska killar i rummet bredvid.

Imorse körde vi ifrån det mysiga hostlet i Timaru för att dra vidare mot Kaikoura där vi befinner oss nu. Turen hit tog cirka sex timmar med ett och annat stopp på vägen och idag bor vi på ett YHA-hostel precis vid havet. Jag tog en promenad innan solen gick ner och precis som på så många andra platser i Nya Zeeland så är här sååå vackert. En middag på en av restaurangerna längs strandgatan tog vi innan och nu sitter vi i vårt Twin Room med våra tekniska prylar i tystnad... Snart dags att sova. Imorgon har vi ingenting planerat och vi ska bo här en natt till (vilket innebär att vi inte behöver checka ut innan 10!!), men på söndagmorgon 05.30 (!) åker vi ut med en båt för att se och SIMMA MED DELFINER!! My dream is going to come true!

Ha det bäst och trevlig helg på er!!
Nu får ni lite bilder från den senaste veckan. Ursäkta textbomben.


Observera de snötäckta bergstopparna. Här är varmt nog att gå i shorts och förhoppningsvis ligga på stranden i bikini, men uppe i bergen är det så pass kallt att det snöar. Det är häftigt.

Moeraki Boulders, känt för sina runda stora stenar på stranden, gjorde sig inte rättvisa i vårt molniga väder... Det är säkerligen jättefint vid soluppgången och med fint väder, men nu var det tång, turister och kyla som drog ner stämningen. Skön souvenirshop dock och ett mysigt café med god mat. Mmm. Vet ni vad som stod på skylten på bilden till höger? "This watercourse is polluted. Collecting seafood or swimming is not recommended", haha bäst att inte leta mat där! Asiaterna var ännu en gång överallt för att få de perfekta bilderna... En och en hoppade de in i stenen och gjorde antingen tummen upp (9 av 10 fall), swanpose eller likadant som den som satt i stenen före. Heeela bunten. Kölapp would be needed.



Egna bungybilder. Scrolla ner till det förra inlägget för bilder på mig in action.

Queenstown högt upp efter en liten tripp upp med gondolen. Vi tog även jetboatturen tidigare den här dagen. Galet fort, ruskigt nära klipporna och proffesionella förare lyckligtvis. Det hade lillkillen där hemma gillat! Har tyvärr bara en utskriven bild på detta.

Den fina sjön låg spegelblank på förmiddagen när vi åkte dit från Franz Josef och alla var där för att få den perfekta bilden. Somliga gick in för det mer än andra och rusade mellan platserna för att få en bild när molnen försvann från bergen... Det orkade inte vi så det här var några av de bästa bilderna jag fick! Änderna var sådär måttligt omtyckta vid sjön... Spegelbilden förstördes rättså mycket när de plaskade förbi, men gud, vad vackert det var.

På vägen mellan Wanaka och Queenstown passade Karin på att gå ner i floden där vattenfallet rinner ner. Längre fram kom man inte då ett gäng bussturister badade näck... Förstår inte hur de klarade av det. Fötterna domnade av när vi gick i vattnet.


På väg till Wanaka från Franz Josef. Det kändes som att vi satt i bilen hur länge som helst den dagen. Uppför berget, nedför berget, uppför berget, nedför berget osv osv osv. Snurrig? Eh japp! Bensinslukande? EH JAPP!

Gigantiskt inlägg, men det får summera den senaste veckans konstiga update. Imorgon blir det nog bättre.

Bungyjump 134 meter

Idag var det dags. Nya Zeelands h;gsta bungyjump... "GO BIG OR GO HOME". Varf;r v'lja n[gon av de l'gre liksom? Hihi. Ska det va' s[ ska det va' ORDENTLIGT! F;r att inte g;ra det mycket jobbigare f;r er att f;rst[ vad jag skriver s[ f[r ni se bilder fr[n DYKET ist'llet.


Ni anar inte hur galet nerv;s jag var i denna stund...

3, 2, 1, JUMP!! Urs'kta, min rumpbild.

Och s[h'r s[g det ut! Jag har aldrig v[gat dyka ifr[n varken 7:an eller 10:an, men 134:an var inte s[ farlig... Det blev ju inget magplask... Hihi. (Det var hemskt).

@ Wanaka

Tjolahopp!

Vi befinner oss nu i Wanaka d'r Karins favoritskid[kare kommer ifr[n. Vi l[nar datorer i receptionen, d'rav mina fina tecken och idag blir det inga bilder. Vi bor p[ Base (festplacet) och delar rum med sex tjejer som ligger och sover... Imorgon blir det lite strosande i staden. H'r 'r massor av skidbutiker och staden ligger precis vid en gigantisk sj; med berg runtomkring. Galet vackert. Mot eftermiddagen beger vi oss mot Queenstown f;r att bo d'r i tv[ n'tter innan vi beger oss upp mot ;stkusten och delfinerna!!

Kram p[ er!


Glaciärvandring

Helikopterflygning och glaciärvandring var överskattat. 2000 kr puts väck bara sådär. 22 pers delat på två grupper som gick efter en guide i bergen med massor av kineser som inte lyssnade på vad guiden sa och gjorde typ tvärtemot vad vi skulle göra (allt för att få den perfekta bilden) och massor av väntetid uppe i bergen. Njaa, vi var besvikna. Helikopterturen varade dessutom bara i fem minuter så som sagt, det var överskattat, men nu vet vi det! Efter en god och välbehövd lunch i Fox körde vi över berget till Franz Josef Glacier och checkade in på vårt YHA hostel. Idag delar vi rum med åtta andra och det är hur lugnt som helst. Vi strosade lite på "stan" innan (stan består av cirka fem caféer/restauranger, en liten butik, två gift shops, en mack och turistcenter längs vägen), köpte lite godis (ajabaja, jag vet). Ett Desperate Housewivesavsnitt sågs för en stund sen och efter lite skypande med Anna, mamma, pappa och Axel ska jag nu smita in i duschen och sen krypa till kojs! Ha det bra allesammans!



Norra sydön och västkusten

Tjolahopp! Var befinner ni er? Vi har idag nått Fox Glacier (se karta) och ska imorgon upp i helikopter och vandra på glaciären! Här är kallare, det är snö på bergen och Karin stortrivs. Själv har jag ääälskat beachvärmen och försökt steka, men det är svårt då Karin är världens mest rastlösa människa när det gäller att chilla på stranden och/eller i solen. Sen jag senast uppdaterade har vi gjort massor... Vet knappt var jag ska börja, men bilderna får säga det mesta! Bilderna är arrangerade med början idag och sen blir det längre och längre bort i tiden ju längre ner ni kommer på bloggen. Ganska logiskt va? Mitt favoritställe hittills har helt klart varit Wharariki Beach vid Golden Bay där jag bland annat badade med sälungar i sandpoolerna mellan klipporna på stranden. Helt fria och ändå kom de fram till oss och simmade runt om mig. Fantastisk känsla. Stranden var dessutom så otroligt fin så ni anar inte... Om ni vill följa vår resa så har vi sen vi kom till sydön kört från Picton till Nelson och Golden Bay, upp till Farewell Spit och sen ner på västkusten till Fox Glacier. Västkusten var helt otrolig! Ja, även norr... Åååh, I love it!!! Så, nu får bilderna säga resten! Enjoy!













Bra update va? Scrolla längre ner för att se bilderna ifrån grottan den 31 mars.

Dessutom la jag ett inlägg även i Aktivs blogg idag. SE HÄR!

KLARA, FÄRDIGA, GÅÅÅ!

Hallåj i all hast! Två updates på rad. Jag är galet stolt! Nu är vi på södra ön i Nelson och åkte idag Skywire! Högt upp, fräckt och med en tysnad som gjorde stämningen så fridfull och harmonisk... Tills vi drogs iväg baklänges i 80 km/h... På samma ställe ska vi rida imorgon sen ska vi bege oss söderut. Schemat är tajt och vi har fått ta bort massor som vi vill göra då det tar alldeles för lång tid att köra till de olika ställena TROTS att vi kommer att köra mycket under nattetid. Idag körde jag för första gången här, dvs det var min första körning i vänstertrafik. Det gick braaa! Vi bor på ett jättefint accomodationställe som heter YHA idag i Nelson. Dagens kvällsmat åts på en thairestaurang i staden. Här är jättefint, mysigt och en riktigt söt liten småstad vid havet.


Skywirebilder från idag. Underbart väder och vår "guide" var så trevlig att vi ska dit imorgon igen och rida trots att vi egentligen skulle gjort det på ett annat ställe. Han sa i walkie talkien: "Press that black botton to see how fast you went", *PRESSING* och jäääklar vad vi åkte iväg igen. Älskar människor som bjuder på sig själva och smittar av sig på andra med sitt leende och sin sköna syn på livet. 

Igår vid Mt. Taranaki och bilfärden ner mot Wellington därefter. Svart sandstrand! Stannade dessutom till längs vägen där de sålde massvis av bär och gjorde smoothies och glass av helt färska bär, odlade på gården. 1 kg blåbär köptes och världens godaste smoothie. Ebba, om jag hade kunnat så hade jag skickat hem en till dig!!

Jag skulle kunna lägga upp flera hundra bilder, men det hinner jag icke. Dessa får räcka tills nästa gång! Vackraste landet jag någonsin varit i. Ni anar inte... Bilderna är fina, men gör verkligheten långt ifrån rättvisa. Här är så otroligt fint! Delfiner dessutom längs båten mellan öarna. Gaaalet!!

Nu j*klar ska vi kötta sydön!! :D

Och Jenny, det är ditt fel att detta inlägget kom upp eftersom du länkade mig i din blogg! Haha, vadå ångest på att jag MÅSTE lägga upp nåt då. Du vet precis hur du ska göra vaaa ;)

21 år & dagar på nordön @ NZ

Heeeej allihopa!!!! Ledsen att jag är så galet seg på att uppdatera, men vet ni vad? NU J*KLAR LEVER JAG/VI LIVET!! Inget internet, knappt några pengar på telefonen och livet leker. Vi åker imorgon över till södra ön, bor i Wellington ikväll och tar färjan tidigt imorgonbitti. Här väntas en cyklon (dock är den nog lite överdrivet omtalad på vissa fronter), men vi hoppas att vår tre timmar långa båttur är över tills dess...

Fjärde natten i NZ varav tre nätter på Base Hostel (även idag - träffade dessutom två av sv-tjejerna sen vi var på Base i Taupo och delade rum med dem två nätter idag då de stod utanför vår dörr när vi precis hade kommit hit - liten värld) och igår unnade vi oss en natt på motell, dock var det ungefär i samma prisklass. Jättebilligt! Dessutom (döda mig inte nu, mamma) var vi i en grotta 77 meter ner under jorden igår... Abseiling, caving och rock climbing... Det ni. Sjukt läskigt först, men sen var det helt fantastiskt. Även utmanande vad gäller fysiken och konditionen. Råkade klättra en extra vägg då man skulle tagit stege istället... Hehe, nu har jag fina blåmärken då jag fastnade på vägen upp och fick två personer bakom mig att göra likadant... Ooops!

Vi har roligt, vi har kört galet mycket bil (upp till fjällen från Malmö ungefär) och njuter av att bara VARA. Svart sandstrand och Taranaki (ett 2 km högt berg) besöktes idag, men min kamera ligger på rummet där fyra andra girls ligger och sover så jag kan tyvärr inte publicera några sådana bilder idag... Inte heller ifrån grottan då vi endast kunde köpa deras bilder och de ligger i bilen... Så länge får ni från Huka Falls och under vår tripp på min 21 års dag!

Todelooo! Jag vet INTE när vi hörs igen och det känns faktiskt grymt bra. Sorry :)



The big surprise!

Vet ni vad? Igår bokade vi vår resa till... Nya Zeeland!! Vi skippar östkusten nu i april och kör extremsporternas land istället. Östkusten har katastrofväder och det är översvämningar överallt så vi tror att det här blir mycket bättre! Dessutom hyrde vi idag även bil under våra 24 dagar på nord- och sydön. Med helt galna aktiviteter i en fantastisk natur ser jag så otroligt mycket fram emot den här resan. Vi har letat upp massvis av utflykter vi vill göra och det är runt dem som vi även kommer att bo på olika hostels och backpackerställen. Åh, jag längtar så. Vi åker dagen mellan våra födelsedagar, den 29 mars. Karins födelsedag firas i Australien och min på Nya Zeeland, därefter väntar tre troligtvis oförglömda veckor i april. Lovely!



RSS 2.0