En annorlunda jul

Julen är förbi och jag jobbar massor nu igen. 40 timmar är avklarade den här veckan och 10 till återstår imorgon. Sweet as med en massa röda dagar! =D 50 timmars arbetstid och betalt för 80 är HELT OK! Bästa och sjukaste veckan på hela året. Julafton spenderades först på Maxi sen hämtades Lina upp i Reslöv och farmor på Fågelbacken för att sen dra vidare till faster i Genarp. Resten av familjen drog till Fuertaventura dagen innan och sket fullständigt i att vi satt ensamma med tomten... Nästan. Det är de så väl värda!! Julafton blev annorlunda, men riktigt bra ändå!

Det nalkas nytt år och jag tror att det kommer att bli en riktigt grym afton att fira in det på. So long for now; jag lovar inte att ni får ett till inlägg innan vi entrar 2015...


Hej då, sjukskrivning!

Två veckors sjukskrivning är över! Imorgon börjar jag att jobba igen då min senskideinflammation i handleden ska ha läkt. Yeeehaaa! Jag börjar bli en aning rastlös då jag endast hann jobba tre dagar efter resan innan jag fick vara ledig igen... Skönt att kunna sova och slappa, men mindre kul när alla andra ändå jobbar... Och efter ett tag när man är utsövd blir jag som TRE CELSIUS på en gång utan att ha tagit någon alls! =D Så japp, imorgon ska det börja göras av med energi igen bland frukten! Tjohoo.

Ta oss tillbaka.

Seychellerna 2014

And I did it again! Tredje resan detta året är upplevd och totalt 7 veckor har spenderats utomlands. That's my style! Fast egentligen önskade jag att jag var utomlands minst ett halvår varje år... Oktober till mars/april hade varit fint att spendera tiden i solen, under en palm (åh nä visst, i turistböckerna varnades man för att INTE sätta sig under en palm pga säkerheten om en kokosnöt kanske trillar ner... HAHA) men med en kokosnöt i handen och en massa trevliga människor runt omkring en i värmen... Åååh ja, vad jag vill iväg igen!!

 
Seychellerna var magiskt. Förväntningar var så mycket mindre än våra upplevelser. Fem tjejer på vift i paradiset dit nästan bara nygifta par åker (och resterande gifter sig på plats)... Ja, vi blev uppvaktade som aldrig förr. Det går inte att beskriva den här resan med ord. Ibland bara ler jag när någon frågar hur det var och tänker att det räcker inte någonstans att säga "fantastisk" eller "helt otrolig" för personen i fråga måste ha varit med. Det är nog bara vår lilla klick Seychellnördarna som förstår varandra. Att konstant lyssna på kreolmusik dag in och dag ut sen vi kom hem för två veckor sedan kan visst ingen annan förstå sig på. Vi fick så himla många härliga minnen som jag aldrig vill glömma! Det här var inte bara en resa med kritvita stränder. magiska klippor, turkost glasklart vatten och snorkelturer utan dess like... Jo, det också och massor därtill, men att känna att man går och ler hela dagarna för att människorna är så genuint omtänksamma och med en känsla av att livet är fantastiskt, då går det inte riktigt att beskriva med ord på vad det är som faktiskt gav oss den känslan...

 
Åh, herregud vad jag börjar bli djup nu. Haha. Här har ni i alla fall gänget som åkte ihop; Seychellnördarna. Jasmina, Ida, Lina (syrran), Ebba unt Ich. För att bli lite mer konkret på vad vi faktiskt gjorde så åkte vi först till huvudön Mahe där vi hyrde en lägenhet (Reef Holiday Apartments) i fyra nätter. Vi tog bussen med lokalbefolkningen överallt vi skulle då vi bodde lite off (Anse Aux Pins). 5 rupies (knappt 3 kronor) för en bussbiljett är precis lagom, kanske något som är värt att poängtera till Skånetrafiken... Mahe gav oss en bra start med konstanta svettningar, fina stränder (framför allt Anse Royale) och i huvudstaden Victoria hann vi med marknader, botaniska trädgården och vad som skulle vara Mahes finaste strand Beau Vallon. På Mahe drog vi även nytta av en maaassa välbehövt chillande och fick några sjuka incidenter under resans gång. (Girls, jag lånade vissa av era bilder, just so you know).


 
Okej, mest för att jag själv ska ha en uppfattning om hur, var och när vi gjorde vad så drog vi hemifrån lördagen den 8 november, anlände på Mahe dagen därpå och på torsdagen tog vi färjan över till Praslin. Det kändes redan nu att det här skulle vara bättre. Vi bodde på Villa Bananier som vi blev rekommenderade på första boendet. Ja, förresten, vi höll på att inte komma in i landet då vi bara hade bokat vårt första boende så om ni ska åka till Seychellerna, BOKA INNAN! Även om vårt löste sig på ett lysande vis ändå så kan det vara skönt att inte bli nekad och behöva betala sjuka hotellavgifter.



På Praslin blev vi direkt varnade att många människor rökte på i området och att just på stranden skulle man vara lite extra försiktig vilket vi förstod ganska snabbt. Vi bestämde därmed att en dag hyra cyklar och vi tog oss inte helt problemfritt till en av världens finaste stränder, Anse Lazio. Som ni ser på bilderna nedan ser vattnet ut som i en swimmingpool... Helt galet.




Dagen därpå ÖSREGNADE det och vi åt mest. Haha. Vi träffades dessutom en massa tyskar. Några sjukt trevliga, några riktigt balla och några riktiga surpuppor. Skönast var dock läraren från Färöarna som reste runt ensam med en låtsas förlovningsring för att kunna hota med att hennes man faktiskt bara är på toaletten om hon kom i en jobbig situation... Haha. Familjen som drev boendet var också otroligt snälla trots att vi stormade in i deras vardagsrum titt som tätt med tusen frågor. Frukt och rostemackor in our hearts!


 
Helt plötsligt hade det gått en vecka och på måndagen var det dags att dra till det riktiga paradiset, La Digue. Den tredje och absolut mest fantastiska ön där vi sen valde att spendera resten av vår tid. Vi älskade allt där. Det var där allt blev magiskt. Det var där vi fick känslan av att man helt plötsligt hade fler vänner än hemma... Det var där folk hälsade på oss överallt och det var där vi även fick mer betydelsefulla vänner än någon annanstans. Det var där människor ville ta oss på turer dit egentligen bara guider tar sina grupper och det var där de ville att vår semester skulle bli så speciell den bara kunde bli genom att ge oss ett antal olika ADVENTURES på deras vis. "We want this to be very special for you here in Seychelles"... En hike utan dess like, grillkvällar med extra ALLT både hemma hos dem och på stranden, krök på stranden, utgångar på vårt älskade Tarosa där allt från 10 åringar upp till 70+ dansade loss, en mysig utflykt till Praslin, strandhäng, bakismat i form av kokosnötter, frukt och yoghurt efter att ha letat efter bakistjejerna på alla stränderna, restaurangkramkalas, fruktsalladsbattle, korallrevsvandring på natten... Ja, helt oförglömliga minnen överhuvudtaget. Något av det absolut bästa blev sista kvällen med förfestande, utgång på Tarosa och därefter drog vi vidare till La Noche som bara har öppet sista fredagen i månaden vilket var vår sista kväll. Herremingud, vilken kväll... Åh, ta oss tillbaka.

















ÄLSKA LA DIGUE! <3

100 år senare & Kreta

En sommar, en underbar sommar är över och för två veckor sedan kom jag hem från världens bästa vecka på Kreta med mamma. Avkoppling med bara sol och bad var välbehövt efter en sommar med mycket jobb och en flytt. Vi bodde på Langley Almirida Resort, men hängde mest vid stranden och på restaurangerna. En riktigt riktigt skön semester och bäst av allt; mamma för mig själv i en vecka <3

I mitten på juni fick jag min tvåa i Malmö när jag, roligt nog, var på stranden med mamma, och jag flyttade i början på juli. Jag stortrivs. Jag är jättenöjd med lägenheten, läget och faktiskt också att slippa Eslöv även om jag inte har något emot det egentligen. Men känslan av att kunna gå anonym och blicka framåt är otroligt skön. Tre månader har gått sen flytten och om exakt fyra veckor lyfter planet igen. Denna gången tar det mig till Seychellerna med en styck syster Lina, en vän till henne samt Ida och Jasmina. Tre veckor i paradiset ska bli så otroligt skönt. Jag lever för mina resor, men nånstans där känner jag att jag har tappat gnistan i vardagen. För några år sedan älskade jag vardagen. Jag älskade min gruppträning, jag umgicks med mina vänner och under några år även den dåvarande pojken... Jag red mina pållar som nu bara går och skrotar i hagen och jag älskade att ha ett fullspäckat schema... Jag bodde hemma och hade alltid familjen runt omkring mig. De senaste åren och absolut det senaste året har njutningen i vardagen försvunnit. Majs hånar mig lite snyggt för att jag har texter uppsatta överallt i min lägenhet (det gör ni säkert alla), men jag älskar dem. De är inte till för någon annan än mig själv, men de hjälper inte längre. Jag vet inte längre var min förändring ska ske. Jag fick ett jobberbjudande förra veckan och tackade nej, något som jag absolut inte ångrar. Jag stortrivs med min chef och mina kollegor, men att hela tiden gå och tänka på vad det är jag vill göra egentligen förstör för mycket i livet. Vad vill jag? Vad vill jag ha ut av livet? Tänk om man bara kunde skriva LYCKA och så hade allt fallit på plats... Bara så där. 10kg lättare och nya impulser... Fast hade jag varit nöjd då är frågan. Förutom att jag är uttråkad ska jag inte klaga =) 

 





 
 

HOLA!

Tjena! Jag har återuppstått från de döda... Hehe. Kanske inte för jag tänkte bara skriva att jag bor i Malmö sen en månad tillbaka och har konstant halsont så fort pulsen går upp så jag har massor av tid att hänga om någon har tråkigt en kväll då det inte blir av någon träning! Jag stortrivs i storstan! =)

Det var allt för den här gången... Ciao!

 

1:a på 42 kvm till salu i Eslöv

Eller uthyres till rätt person i andra hand!

42 kvm, ett rum och kök med modernt fint helkaklat badrum. Fransk balkong. Våning 2 av 3. Bostadsrätt i privat förening.

Hör av er till mig om ni är intresserade eller vet någon som är!

Celsius all over the place

09.35 slogs mina ögon upp. F*CK. 09.15 skulle jag vara instämplad på jobbet och då kan det tilläggas att jag aldrig försover mig så att jag kommer för sent (en och annan snooze kan ju sabba sminktiden, men annars är jag i tid tack vare min turboälskling <3), men självklart hände detta en gång förra veckan också. KAOZ. Och ni vet hur bra sådana dagar blir? Ehm, nä. 10.39 stämplade jag in efter att ha packat träningsväskan och inte hittat varken sköna byxor eller ett trivsamt linne då jag skulle hålla i CX på Folkets Park i Malmö direkt efter jobbet. Nåväl, zebrabrallsen slängdes ner och ett urgammalt svart Nikelinne and I was off med en massa knäckebröd i bilen. Jobb till fyra då jag var mer än död fram till rasten, köpte två Celsius, svepte den ena i solen och den andra åkte in i väskan i skåpet. När jag slutar märker jag att nånting droppar längs benet och skorna och givetvis var det ett hål i Celsiusen så det är cola överallt. Utsuddade passanteckningar, en colaluktande iPhone som inte ens är min, blöta kläder, en egentligen snygg vit instruktörströja hade brunt över sig och mina rena strumpor var dyngsura. Iväg till Malmö. Vägarbete. Körde för långt. Vände. Svängde för sent. Vägarbete till parkeringen och parkering fick bli sju mil bort med segaste automaten någonsin. Kutande längs gatan. In i receptionen för att be om hjälp med stereon (har aldrig kört pass i salen innan), ingen kan. Får hjälp efter en stund. "Tog du headsetet?" Eh, är inte de i salen?? Ner igen (NW FP är källare + tre våningar, vi skulle vara högst upp), in med deltagarna. Inga batterier. Hittade batterier. Kör igång. Kasst ljud, men enligt deltagarna hördes jag ändå och körde på. Musiken tystnar. Dödstyst i salen. Stereon rullar. Musiken i telefonen rullar, men inget ljud. Aaaaah. Får hjälp av en deltagare. En annan har sprungit efter annan hjälp. Vi kör vidare och orden svamlar. En och en halv låt senare händer samma sak. Som tur var slog jag på charmen och fick skratt istället för stånk (fast säkert en massa invärtes stånkande på flera ställen). På med musiken igen och körde klart passet. Många deltagare kom fram och tackade, men nästa instruktör kunde då inte ens hälsa? Jag blir så trött. Jag hoppas verkligen att ingen någonsin ser mig som en typisk instruktör. Det vill jag aldrig bli. Självupptagen, arrogant och nonchalant. Nä fyfan. En plocksallad på Ribban togs i solstormen efter det sen klämde jag en B&J hemma bara för att det här var en riktig skitdag. Skit också.

 

Fem orkidéer rikare

och desto fattigare på kontot! Det var dags att piffa upp mitt hem. Jag har brytt mig alldeles för lite den här våren. Äckligt damm överallt. Klädhögar, visserligen rena, men ändå överallt, det är liksom inte JAG. Tomma eller eventuellt döda blommor i blomkrukorna, disk sen flera dagar och äckligt golv, nä, det är så INTE JAG! Usch. Idag blev det ett ryck på allt och nu känns det bättre. Kläderna ska jag erkänna att jag faktiskt inte har orkat ta itu med dock. Var sak har sin tid. Ha ha haa...

Jobb, jobb, en dag ledigt med pass, jobb, jobb med pass, jobb, en dag ledigt med pass, jobb, jobb osv osv. Jag är trött på det. Ibland vill jag bara vara HELT LEDIG. Som idag. Ändå är jag uttråkad. Knaaas. Någon, kom och liva upp mitt liv! Igårkväll var det utgång på schemat och vad hände? Ida och jag hamnade framför The Big Bang Theory med vars en B&J. Heja singellivet typ. Ofta känner jag för att dra ut, förutom när det väl är dags. Då finns aldrig lusten. Tell me why, någon. Kan det vara klädvalet? Tanken på att klämma mig ner i något som jag inte trivs i? Något som inte sitter som jag vill att det ska? Att jag överhuvudtaget ska klä upp mig och låtsas som att jag är nöjd när det är det sista jag är? Ja, det här kan vara några av anledningarna till varför det sällan blir utgång. Istället tackade jag ja till extrajobb imorgon så först blir det (om jag är hurtig) träning följt av valröstande (RÖSTA FÖR FASIKEN SÅ ATT INTE SD PLOCKAR RÖSTER!), massage hos Mirjana, mors dagbrunch och sen jobb 13-22.15. Sen på måndag ska jag hålla i CX på Folkets Park efter jobbet. Hallå där, nervositet.

Njut av denna soliga kväll, gott folk.


What's up??

Så, ladies and gents, jag har varit i Sveariket i 48 dagar nu sen Fiji & NZ-hemkomsten och vad har hänt? Inte mycket på bloggen i alla fall xD Ooops. Haha. Jag har blivit ett år äldre. Ett ångestår närmare att göra något vettigt med mitt liv. Då jag inte ville vakna ensam på min dag sov jag hos familjen och fick härlig uppvaktning på morgonen (me like då den innefattar bl.a. GODIS!) och såklart mina kära syskon! =D Fast Jennsan hade inte kommit hem då. Sen blev det fikakalas med släkten i min lilla lya och Eslövs nya snabbmatsplace Asian Fusion hämtades det mat ifrån med halva familjen. Därpå avslutades kvällen med mina sköna vänner Ida och Mulki på Viking. En bra 23 års dag!

Jag har jobbat varenda helg sen jag kom hem förutom den som precis var (jag TOG ledigt då). I fredags var det en efterlängtad medlemsfest på Aktiv som vi väntat på i tre år. Stenssons var hyrt och självklart var vissa av oss tvungna att förfesta innan och anlände en aning sent i LIMO! Whoh, det har jag aldrig åkt! =D Ascoolt och det hade nog varit ÄNNU coolare om man inte såg typ dubbelt, haha. Eller så gjorde just det susen! Tur att det inte bara är jag som har en massa luckor från kvällen (hallå där, Pia och Joakim!). Grymt rolig och lite smått sjukt kväll i alla fall med Oscarstema! Därav limousinen och jag klämde mig ner i min klänning sen lärarmiddagen i 9:an. Stretch in my heart!



Morgonen därpå (i lördags), fortfarande vinglandes och med konstig syn, hämtades jag upp 06.20 och det var dags för en lång bilfärd upp till Stockholm med Maja, Jenny, Sofie och Marina. Incheckning på Scandic Alvik vid två (?) och fix på det samt pizza innan vi entrade Tele2Arena i väntan på the one and only Justin Timberlake!! Något sen, men vad gör det när han levererade en hejdundrande show?! Sååå värt den dryga bilturen! Och en rolig helg med goa' tjajjor!



Förra måndagen (jag vet att jag berättar i helt fel ordning) sprangs det Vårruset! Vi var ett lag på mig, Mysan, Anna, mamma och Ebba varav de två sista hurtade fram i Fun Run-klassen och vi andra sprang på tid. Mitt enda mål var att slå min tid från förra året, nämligen 23:56 and so I did! 23:40! =D Wihoo! Vilken lycka. Dock fick jag sjukskriva mig från jobbet torsdag-fredag då jag grät av värk i mina inflammerade benhinnor på jobbet under onsdagen. Tips på skor, sulor och allt möjligt som kan hjälpa mottages gärna! Mina Skins hjälper inte. En rolig kväll med god picknickfika i varje fall!



En ny resa har planerats med vad som började vara jag + fyra girls, men kanske till och med kan bli med ytterligare två eller tre girls! Vi får se! Här ska det i alla fall inte tas någon semester i sommar, cash is king, you know. Haha...

Jag har hängt hos både mormor och farmor och hamnade till och med på soffan hos mormor under en natt vilket inte har hänt på ja, minst 10 år. Säkert mer. Grymt mysigt och avslappnande. De tre yngsta syskonen har sovit hos mig varav lillkillen och jag cyklade Eslöv runt för "Emma, jag har aldrig cyklat i en stad". Haha söte. Nu har du! Ebba och Maja sov hos mig inför inventeringen på Maxi och var dödare än dödast när vi skulle upp 04.30, men gjorde ett kanonjobb ändå! =D

Jag har fått fasta klasser på Nordic Wellness i Kävlinge och håller nu RPM 18.15 där på torsdagar och vissa veckor även CX 19.15 (och f.r.o.m. slutet på maj blir även den en fast klass). På tisdagar hittar ni mig fortfarande på Aktiv 17.40 med CX och 18.30 med RPM (nya tider under sommarschemat dock).

Jag tog en välbehövd och överskön massage hos Amina och har även haft skönt häng i deras koloni samt firat en mysig Valborg med Ida, Johanna och Jasmina. Påskmiddag i Saxtorp och grillkväll hos Pia på det och jag ska väl inte klaga på att jag inte gör nåt? Det kanske är bra för mig att blogga trots allt och inse att jag faktiskt ändå har ett liv... På sätt och vis? Haha usch. FÖRRESTEN, jag har badat i havet!!! INNAN VALBORG! Mammsen och jag drog till stranden den 29 april och jag var bara tvungen att bada! Eller ja, DOPPA mig ;) Snorkallt, men nu är det gjort! En annan sak som också hänt var att min fina Nexus åkte i golvet så jag köpte Björns LG G2:a och är supernöjd, men surfar för mycket...

Nä, nu har jag pladdrat alldeles för mycket, men om ni har tråkigt kan ni ju fortsätta att scrolla ner för den här kvällen resulterade i två inlägg till; ett kort och ett lååångt! SEE YAA! =D



Och imorse unnade mor och jag oss en frukostbuffé på Boijertz! =D

Spin of Hope 2014

33'769 svenska riksdaler samlade vi in på Aktiv Motion och Spa i Eslöv. Helt fantastiskt. Från 07-19 den 29 mars kämpade vi för barncancerfonden och fick fantastiska resultat. Massor av glädje, svett och en riktigt skön stämning hölls under dagen i källaren och vi kunde konstatera att detta var första gången av många kommande år med eventet. Riktigt roligt att alla kämpar för ett gemensamt mål för att få andra att må bra. Fantastiskt <3

Tack till alla som bidrog under dagen och tack till er som inte kunde vara med, men bidrog med en summa ändå. Ni är guld värda! <3

Nya Zeeland 2014

Precis som min förra Nya Zeelandresa 2012 överträffade landet mina förväntningar även denna gång, fast på andra vis. Jag saknade Karin. Jag saknade att ha någon annan att dela allt det roliga, det fina och det heeelt galna som landet bjuder på. Det blev nog min sista resa på en lång tid där jag reste själv, men jag hann med en hel del kul saker ändå!

Såå, vad gjorde jag? Efter lite mer än en veckas solnjutande på Fiji med Jenny träffade jag en kille från LA på flyget till Auckland och vi bestämde oss för att utforska Auckland den dagen tillsammans innan han drog vidare på sitt håll och jag på mitt (han hade hyrbil så för min del blev det här PERFEKT!). Vi kayakade i utkanten av stan, riktigt fint med solnedgång och en massa triatleter som tränade inför ett kommande lopp. Dagen därpå drog han vidare och jag hängde kvar i Auckland dagen efter också då jag utnyttjade min första dag på Les Mills HQ!! Oj, vad häftigt! Jag körde RPM för Tommi, en av tjejerna som man brukar se i DVDn vilket var lite coolt sen bara att VARA DÄR var ju ashäftigt i sig! =D Spinningsalen var dock betydligt mindre än jag trodde att den skulle vara och dessutom lite sunkigare, men resten av gymmet och de övriga salarna var ju DJAJGÄNTIK!

Så dag 1 av 5 på Les Mills HQ avklarad. Dags för 11 timmars nattbuss (hej där, reslivet på kort tid) till Wellington (längst ner på nordön) för att sen hoppa på färjan till sydön för att utforska och återuppleva min favoritregion i NZ igen. Norra sydön, I LOVE YOU! En dag + natt i Picton och sen vidare till Nelson, min absoluta favorithåla där solen alltid skiner… Ehm, förutom när jag ska dit. Cyklon, storm och ÖSREGN stod i väderrapporten de kommande två dygnen och jag grät både invändigt och IRL. VARFÖR NU? Insåg senare att om jag hade stannat kvar i Auckland över helgen hade cyklonen svept förbi tidigare och jag hade kunnat se BRUNO MARS!! Men så klok var ju inte jag… För att bli detaljrik (och mest för att det är roligt att läsa om några år) så kan jag ju berätta att på mitt hostel i Nelson (Paradiso) så bodde vi 140 pers under cyklonen (=fullt) och minst 85-90% var tyskar. Tyvärr pratar tyskar i princip bara med varandra och vad pratar de då? JO, TYSKA! Så det finns liksom inte en chans att man tar sig in där… Och att supa med några engelsmän, njae, det är inte min melodi, så vad händer? Det fanns endast wifi i receptionen eller köket (kl.18 bildades den omtalade soppkön genom hela stället för ingen har ju råd att laga mat själv). Kortspelande med personalen på det och allmänt snack om resan, livet och allt möjligt. Sen får man frasen “I would like to get to know you better, what do you think?”. EH, I DON’T KNOW. 38 åring med en 13 årig dotter (HALLÅ, jag är närmre hennes ålder!) och storrökare, sliten, redhead (det lilla som var kvar), förlåt, men han var icke fräsch, så naaaaajje. Jag drog därifrån fort efter det. I tristess hyrde jag en gammal Mazda och körde till Abel Tasman (nationalparken som jag missade 2012) och hajkade där några timmar. Superfint och så värt det. Efter det drog jag vidare till min underbara WHARARIKI BEACH!! Eller oj, glömde berätta att jag plockade upp två liftare från Abel Tasman som hängde med mig upp till Wharariki. Mest otippade paret ever. En kille från Indiana, USA och en tjej från Japan med jätteknacklig engelska. De liftade runt hela NZ ihop. Coolt och ekonomiskt, men inget alternativ som ensam tjej och med tidsbegränsning. Vi stannade vid Pupu Springs där jag och Karin var sist, mest för att Chica (kallades hon) ville det. Väl framme på sydöns nordligaste camping där det också fanns backpackers checkade jag in på backpackers och paret slog upp sitt tält. En solnedgång och en rysligt glad Emma på det nere vid stranden och babysälarna hittades vid klipporna precis som sist (!!) satt en fin nudelmiddag gut och en biljardkväll avslutade kvällen innan jag smög in i spindelrummet… Ugh, tacka vet jag min egen säng. Två nätter hade jag där och hängde mest på stranden. Ni måste verkligen dit. Där är så otroligt fint så det går inte ens att beskriva. Inte ens med bilder. Det måste ses. Hojta till om någon vill dit, en resa till till NZ kan aldrig skada =D


Cape Farewell sågs också denna gång som vi missade sist och på vägen tillbaka till Nelson (utan liftare, men med ett jäkla tryck i min rasslande radio) njöt jag av en färsk mjukglass gjord på färska bär! YUM is the word! När jag hade lämnat tillbaka bilen och gick tillbaka till stan på cirka 45 min så hör jag någon ropa “EMMA!” och aldrig trodde jag att det var MIG de menade, men jodå. Det var mina liftare som kom cyklandes förbi! De stannade bara en natt i Wharariki och liftade sen vidare ner mot Nelson och där fann vi varann igen! NZ 4 sure. Helt sjukt! Världen är liten, men den är f*n ännu mindre än man tror!

Jag checkade in på det absolut billigaste hostlet (Bumble Backpackers) och som det sägs; man får vad man betalar för. Pundarna som bodde där på heltid häckade utanför och jag fick välja på ett 10-mannarum eller dela rum med en annan tjej till samma pris. Oj, vad det valet blev enkelt. Efter att ha hängt på BK ett antal timmar med fritt wifi och viber med familjen anlände jag till rummet där den andra tjejen hade checkat in. Efter en liten stund kom den klassiska frågan “Where are you from”, “Sweden, and you?”! “JAUG MED”. Wihoo, en skåning! =D Från Kristianstad! Liten värld än en gång. Familjen i rummet bredvid blev aningen aggressiva med sina bankningar i väggen då vi KAN HA pratat kanske lite för länge om allt möjligt, men sånt får man ta när man bor så! Haha. En fika ihop dagen efter togs sen begav jag mig till stranden som kom att bli döden för mina sista fem dagar i landet. Med brända läppar och en alldeles för stark gourmetsandwitch vaknade jag morgonen därpå med BIG MAMA-läppar (tro mig, jag skojar inte) med blåsor över precis hela munnen. Smärtan var fruktansvärd. Två timmars buss på det följt av tre timmars färja och den härliga 11 timmars nattbussen gav noll sömn, med en extrem puls i läpparna och tårar som rann längs kinderna. Ni anar verkligen inte den smärtan.

Framme i Auckland tog jag min andra dag på Les Mills HQ och ni kan ju kanske gissa vilka blickar jag fick från receptionen? Nej, det kan ni inte. Fys*tan vad jag kände mig äcklig och ännu värre med dem blickarna folk gav mig. Att le gjorde så fruktansvärt ont så det blev inlärning att le med ögonen. Usch. Får nästan ont i hela mig nu när jag tänker tillbaka. Den söndagen gick jag på RPM för Laura (ok, men inget särskilt), CXWORX och BodyCombat som jag hade längtat så länge efter! Jag checkade in på “The Attic” vilket var ett riktigt shyst hostel i centrala Auckland, nära LM och precis vid busscentralen. Där bodde jag mina sista tre nätter, men jag sov endast där. Absolut värsta stället för mig att hänga på när jag inte trivs med mig själv, är bland ungdomar så där hängde jag inte speciellt mycket. Istället drogs jag på måndagen in på CX med Nat, RPM med Charlotte (grym tjej!!), CX med Susan T (program directorn!!), BodyCombat med Melissa och BodyPump med Donna. Dessutom fikade jag med en long lost friend sen mellanstadiet - Ebba! Sjukt roligt! Att inte ha träffats på nästan 10 år och sen ta en fika och prata om allt och inget i NYA ZEELAND som vi båda älskar, var bara helt stört! =D

Tisdagsmorgonen blev först en besvikelse då jag drog till gymmet 06.10 för att få reda på att RPM:en med Chris R (tips från Soffan) var fullsatt. Dock knyckte jag den sista platsen till Sarahs (program directorn!!) RPM timmen därpå och det var heeeelt amazing! =D Herre-min-gud, vad häftigt att sitta där för henne… Det är hon som gör passet och hon är så galet inspirerande och motiverande och HÄRLIG! Sjukt! Därefter chillade jag innan det var dags för CX med Sarah R och en spanjor. Därpå följde BodyCombat med ryska Geovana och Mark (fruktansvärt grym man!). Chilledill under dagen i Victoriaparken med ett block över huvudet då läpparna var katastrof och sen var det dags för CX med Susan igen, BodyAttack med Lisa (program directorn!!), helt galen, BodyCombat och CX igen! Alltså OMG, vad det gjorde ont överallt den här dagen! HAHA. Som man bäddar får man ligga! Älskade träning.

Min sista dag i landet inledde jag dagen med BodyCombat 06.30 - gotta get the most out of it when you can! Bästa starten nånsin på dagen. Sen tog träningen slut och jag med! Haha. Chillande i staden. Utcheckning och långfix samt häng i parken innan flygbussen tog mig till flygplatsen och jag började mina 30 timmar hemåt… I mittensätet på varenda flight. Isch. Men att flyga Airbus 380 med Emirates nästan hela vägen gjorde det helt ok ändå! Dock smärtade munnen något enormt och folk fortsatte titta på mig som att jag var pesten… Men detta konstaterades när jag väl var hemma och fick tid på vårdcentralen att jag hade staphylococcer och fick en dunderantiobiotikakur. Dock försvann det inte förrän långt efter ändå, men jag är glad att det är borta överhuvudtaget i alla fall. Så efter massor av depp under resan blev det jäkligt bra ändå! =D ÄLSKA NZ!

 
Tills jag har sorterat mina bilder och valt ut de allra bästa får det bli såhär smått så länge. Sen läggs det upp ett album på fb =)

Sveriges tråkigaste blogg

Det kan faktiskt bli min bloggs nya titel med tanke på hur väluppdaterad den är x) Sorry! Sen jag kom hem för snart tre veckor sedan har det varit full rulle för det mesta så bloggen har inte varit prio ett direkt, men jag får väl dra den lite högre upp på prioriteringslistan... Snart! ^^,

Påskvecka ATM och Jenny kommer hem på torsdagkväll efter ett halvår på resande fot!! Tillbaka till verkligheten! Isssch, är inte avundsjuk på DEN känslan. På tal om resa, fyra girls och jag är i restankar inför hösten - jag anar en massa kul och kaoz! =D

Det var nog allt för nu... Hehe. Ciao!


Spin of Hope

Hej alla! Nu har jag min sista dag har pa NZ och lanar en dator fran mitt hostel bara for att paminna er om Spin of Hope nu pa lordag! 07-19. Se schemat under dagen HAR och scrolla ner... Vi kommer att ha sa kul!!! =D garanterat! Ses pa lordag! KRAM!

Systrar på Fiji

 
Fiji var helt otroligt. Efter att vi äntligen mötts upp på flygplatsen i Nadi inledde vi resan med en natt på huvudön med thaimat, vars en drink och alldeles för mycket snack för att bo i en dorm. Haha ooops. Morgonen därpå tog bussen oss till båten och sen började den RIKTIGA semestern för oss båda på Yasawaöarna. Fijitime was the word! Kan jämföras med Thelintid fast snäppet värre! Allting var "relax, on Fiji we always relax" vilket var såå skönt efter allt stressande där hemma och krångel på flygplatsen i Köpenhamn. Vi hoppade runt på fyra olika öar under vår trip (+ huvudön) och har då "bara 328 st kvar" då Fiji har 333 öar... Vårt första stopp på Barefoot Lodge blev favoriten så efter att ha testat tre andra (Korovou, Coral View & Blue Lagoon)  valde vi att åka tillbaka och avsluta med två nätter där igen. Mysigaste boendet, härligaste stämningen och i restaurangen såg man både Sunrise Beach och Sunset Beach på vars ett håll och det var bara att gå rakt över. Helt underbart. Att dessutom bara bo fyra pers i en bungalow med helöppna fönsterluckor där soluppgången väckte en vid fötterna var magiskt. Åååh, vad härligt allting var. Bästa veckan på väldigt väldigt länge och en grym tid med en saknad syster.

Önsketänkande

Att det mentala spelar en stor roll, det vet vi alla, men HUR stor betydelse det egentligen har är lite skrämmande. Att jag lyckades intala mig själv på alla plan att jag var frisk nog att hålla mina pass i tisdags (för jag var JU tvungen för att jag skulle skicka in licensfilmen och det var min sista RPM innan resan - extrema MUST DO i mitt huvud) så blev jag frisk. Jag blev till och med så frisk att jag kände mig taggad att vara med på Soffans RPM och körde järnet bredvid en annan RPM-instruktör som jag gick utbildningen ihop. Inte kan man mesa då?! Tji den. Samma kväll på RiceMarket under firandet av mammas 50 års dag tyckte familjen att jag konstant "skrek" varje gång jag sa nånting och fick konstant frågan "alltså hör du dåligt eller" då jag insåg att jag hade rejält lock för båda öronen och sen tog det stopp i näsan. Natten därpå var hemsk. Snorigt värre, ingen sömn och snäll som man är (dum mot sig själv) åkte jag till jobbet dagen efter med tanken "de får skitsvårt att sätta in någon som kan jobba kväll"... Och inte blev jag bättre av det. Feber, halsont och en dunderförkylning senare fick jag stanna hemma idag. Och imorgon. Jag är nu livrädd att trumhinnorna ska sprängas av trycket under mina flygningar då jag är känslig redan innan och har bara under min första 40 timmars flygresa fyra olika flygningar... Aaah, panik.

För övrigt var mammsens födelsedagsfirande lyckat i mina ögon trots att det mest är jag som uppskattar familjestunderna nu för tiden. Kom hem, Jenny!!! Resten hade nog uppskattat tid ifrån varandra mer ^^,

En dag kvar sen reser jag!!! Tvätten skall nu hämtas och imorgon måste jag packa. & nope, jag har inte börjat om det nu var någon som trodde det ;)


Superboozt!

Efter regn kommer solsken! Jag verkligen ÄLSKAR det här vädret. Så fort solen skiner behövs inte mycket mer för att man själv ska stråla! Mitt halsont och vad-nu-det-andra-var lyckades jag nog sova bort och stöta bort med mina superboozt smoothiesar med massor av boostande bär, frukt och Argi+. Känns kanon!

Dagen blev toppen! Solsken, Hot Stone Massage (testa!!), rundtur/raggning med Mysan, fik på Boijertz, möte med Jessica inför Spin of Hope samt filmning av CX:en med förutom medlemmarna även Pia, Stefan och Jessica! Helt nöjd med att se mig själv på filmen lär jag aldrig bli, speciellt inte med min trasiga axel så den här filmen skickas in. Punk och slut! Därpå filmade Jessica min RPM för instruktörsutvärdering och 14 toksnabba spinnare körde järnet under sista RPM 61! Känns så himla trist att behöva lämna den när den var så jädrans bra! Men imorgon får jag köra den igen för Soffan! =D Wihooo, one last time! Mammsen fyller 50 imorgon. Jag kan verkligen inte förstå det. 50? 50 har alltid varit tant för mig. Min mamma är ingen tant. I mina ögon stannade hennes ålder någonstans runt 38 när hon fick lillbrorsan! Konstigt att Axel hann bli 12 när mamma fortfarande är 38...

I natt blir det kass sömn som vanligt efter mina tisdagar, men jag får väl ge det ett försök! Natti! (Grym update nu va!!)

Kvällens CX.

Two down

Yapp,
Bikini - CHECK
Utväxtborttagning - CHECK! =D
Bra start på alla mina projekt den här veckan!

Imorse vaknade jag med ett hemskt halsont och konstiga svettningar (jag är verkligen en av de där som ALDRIG får feber) och beslutade mig för att sjukanmäla mig rättså fort. Med rinnande ögon, en malande huvudvärk och konstig värk i hela kroppen somnade jag om och vaknade senare till strålande solsken och genast lite mer positiv än när klockan ringde 05.00. Inhandlande av maaaassor av frukt gjordes under dagen samt att mitt Foreverpaket anlände och jag nu kan börja utdelningen till alla kloka människor som tar hand om sina magar =) Jag vet inte riktigt hur jag ska göra på resan... Beställde en dunk (1L) som jag ska ta med mig, men när den väl är öppnad bör den stå i kylen... Något som kan bli svårt när jag är både på Fiji och Nya Zeeland. Vill dock inte skippa den och riskera att få en kass mage igen. Määh.

Imorgon är jag ledig. 10.30 står 80 min Hot Stone Massage på schemat (!!). Herregud, vad efterlängtat. Det följs upp av en Spin of Hopejakt med Mysan för att sen diskutera eventet med Jessica innan det är dags för CX-filmning och eventuellt en utvärdering under RPM:en.

Dags för sömn!

Bild från förra årets välgörenhetslopp för Amzungo i GBG. 

Vatten över huvudet?

Med åtta dagar kvar hemma, eller egentligen sju då jag åker dag 8, är det en aning kaoz i mitt huvud. Hur jag har tänkt i min överambitiösa planering vet jag faktiskt inte riktigt. Att ens tro att jag ska lyckas fixa ihop mina nu fyra cyklar till Spin of Hope varav Maxicykeln kräver massor av tjatande och informerande samt spika schemat inför the big day med både spinklasserna samt releaserna och övriga pass i aerobicsalen + casha in pengarna + resplanering + bokning + NZ-trippen (??) + kontakta LM HQ för info om vad som gäller osv osv + kontakta elbolaget som jag känner mig lurad av + PACKNING (!!) + tvätta - helst två ggr då alla favorit träningsplaggen ligger i smutskorgen as we speak och detta med EN ledig dag denna veckan då jag långt ifrån är ledig för då "måste" jag först ta ut min 80 minuters Hot Stone Massage innan den utgår (shit, vad jobbigt - JAG VET! xD ) sen ska Mysan och jag ragga företag och sponsorer till Spin of Hope för att sen ha möte med koordinatorn om detta följt av att jag måste naila min CX-filmning samma kväll för att skicka in den innan jag åker. Bara det är en ångest större än nåt annat. Detta trots en katastrofaxel som aldrig vill bli bra trots 3 månaders framskjutning av min licensutvärdering. Nu får det bära eller brista. Det värsta som kan hända är att den hoppar ur led och det har den ju redan gjort? På passet till och med. Lägg till sista RPM 61 därpå och en SÖMNLÖS natt PÅ DET! HALLÅ sen till 40 timmars jobb på fyra dagar, men det är inte det sjukaste i allt det här. Det sjukaste är att jag har för mig (och har bokat upp mig på) att jag ska hålla i Vasaloppsspinningen mellan 9-10 på söndag och mitt flyg LYFTER 14.00 från Kastrup. HUR TÄNKTE JAG DÄR? Allt ser liksom alltid så realistiskt ut med en optimistisk tanke när man (ehm, JAG!) planerar... Sen hur det blir IRL är ju en heelt annan femma.

Tjoho, jag tror att jag behövde få det här ur mig. Japp, det känns mycket bättre nu. Dusch på det. CX-film därpå och sen ska vi se om det går att sova trots att grannen har fest. Ciao. För övrigt är jag nyfiken på om en bakfull syster på NZ hoppade bungy idag?

Selfie med min Aussievän 2012.

Vem har förändrats mest?


Thelinarna genom de senaste fem åren på Bakken!
Alltså systrar och bror, vi kan ju inte sluta med det här??

Jag firar helg

Med The Bounty Hunter avslutad, jordgubbar i soffan och en sjukt grym kväll med Activio (pulsträning) under RPM på Folkets Park så håller jag tidig helg! Alla älskar fredagar... JAG däremot, älskar den här onsdagen för nu har jag två lediga dagar framför mig... I RAD!!! =D

11 dagar tills flyget lyfter!! *woop woop* 13 dagar tills jag träffar JENNY och VÄRMEN!!

För övrigt så kan lillkillen (som tydligen inte är så liten längre!) nu vara med på Spin of Hope då han når ner till pedalerna på spinningcykeln!! Jag vet inte vem som är gladast; han eller jag?! =D

Tidigare inlägg
RSS 2.0